Lättare
Sista dagen i november. Snart två månader sedan, två månader med cancer. Snacka om att saker och ting har förändrats på de två månaderna.
Imorgon börjar julkalendern. Trots att jag bara har en lektion imon, och den börjar klockan två, och trots att jag kanske inte ens orkar gå på den, skall jag ställa klockan på kvart över sju, gå upp och tända julstjärnan i fönstret och kolla på julkalendern. Efter en kvart skall jag gå upp och stänga av julstjärnan, krypa ner under täcket igen och somna om. Bara för att jag ska. Det är så mysigt. Jag älskar verkligen julen, den gör en glad! Eller i alla fall gladare.
Idag bestämde jag mig för en sak. Jag ska sluta fråga folk om hur de mår. Eller hur e läget, annars då, eller vad som helst i den stilen, vad som helst som tvingar dom att ställa samma fråga tillbaka. Om de inte gäller mina närmsta då, självklart. Men folk man pratar med för att man skall vara trevlig, för att man liksom måste, folk som man sätter sig bredvid på bussen för att om man inte gör det skulle det vara oartigt, konstigt eller elakt, trots att man egentiligen inte vill. De personerna skall jag sluta fråga hur de mår. För folk vill inte ställa samma fråga tillbaka. Och jag vill inte alltid svara på den. Men enligt normer, eller vad det nu är, så måste man ju fråga själv då? Nej, det är inte värt det. Jag förstår att folk är rädda. Jag förstår att det inte vet vad de ska säga när de ser mig, jag förstår att ni vill vända och springa därifrån. Synd, för det kan ni inte, jag skulle bli sur. Det spelar ingen roll att jag skriver här, eller att jag tänker, men herre gud jag är ju för fan samma gamla johanna, jag kan väl fortfarande prata om annat än hur jävla sjuk jag är. Men det spelar ingen roll, för folk är lika jävla rädda ändå. Jag kan inte göra någonting åt saken, bara försöka bevisa att det är samma johanna, att ingenting egentligen har förändrats. Det är kul, och intressant, att se när en person inser det. Det är ju olika för alla, men det är riktigt roligt då det går upp för den andre att Fan, man kan ju fortfarande snacka med henne. Haha, grattis!
Jaja, nu skall jag nog ta min sömntablett och försöka sova lite. Godnatt regniga värld
Det är inte lätt att vara liten
Blodproverna från sjukhuset var i alla fall bra. Konstigt nog tycker jag, men det är väll så, jag har väldigt bra blodvärden helt enktelt, och man får ju vara glad för det, så länge det håller i sig.
Men det är svårt att vara glad. och efter jag skrattat går luften helt ur mig, det snurrar i huvudet och jag måste koncentrera mig på att andas i några sekunder innan det går över. Inte för att det hindrar mig från att skratta, det är bara det att det kanske inte just är att skratta som gör en glad. Även om man blir det just för stunden. Det handlar om att känna sig glad, känna sig pigg och uppåt. Känslan av att inte veta när jag kommer kunna känna mig sådan igen gör mig ledsen, även om vissa dagar är bättre än andra.
stopp
det är stopp i fötterna. ingen blodcirkulation överhuvudtaget. när jag ska gå känns det som om jag stödjer hela kroppen på ett par kalla stumpar! Det är faktiskt skit äckligt, helt avdomnade är dom. Luktar medicin gör det också, hela tiden, drar jag ett djupt andetag luktar det fruktansvärt illa. kanske är det för att jag har näsan för nära mun, men jag tror inte det. för det luktar lika illa efter jag borstat tänderna. Nej det är något annat, en speciell lukt som får speciella bilder att flasha förbi ögonen. jag vill att det skall lukta hav. hav och sand och berg och sommar. jag vill ha värme. jag vill köpa hårinpackning och ny plattång. jag vill vara frisk. ush idag är ingen bra dag. skolan har fungerat, har känt att jag klarat av allt ungefär så som jag velat, det har varit en sak som tagit tid men som ändå hjälpt till att skingra tankar och träffa människor. men nu. nu är det nog för mycket. och jag vet inte vad jag skall göra åt saken heller, måste fundera.
sömntablett o godnatt
Helgen är över
Nej skolan känns okej, hoppas bara att jag skall orka med hela dagen, jag hade hoppats på att medicinerna skulle släppa fort, släppa lika fort som de började ge biverkningar. Det gjorde de inte. De sitter kvar som berget, som de där sista resterna av häftmassa på ett bord, de där sista kletet man aldrig riktigt får bort. Det blir inte som förra gången det var uppehåll och jag antar att jag bara måste inse de, det är inte alltid det hjälper att hoppas.
Bara att göra det bästa av situationen, vilket i detta fall enligt mig själv är att sova. Så nu ska jag sova! Godnatt
Dumma bergakungen!!!
Det blev ingen bio. Fel på projekton, Casino Royal inställd. Det var ju kul, verkligen! Grymt besviken blev jag i alla fall, vi fick snällt ställa oss i kö för ersättningsbiljetter och sedan åka hem igen. Så nu är jag hos kusinerna istället, det är trevligt det med, men jag hade velat se Bond. Jaja, en annan gång! Mätt och trött är jag i alla fall, ska nog snart åka hemmåt, gå och lägga mig tidigt och vakna sent är min plan..
Bergakungen
Jaja, nu går bilen mot bergakungen! Vi hörs
Godmorgon
Jag har sovit hela natten! Helt fantastiskt, känner mig nästan utvilad nu på morgonkvisten, lite illamående bara, men det går nog över. Otto sov hemma i natt med, det e så tomt när han inte ligger i sängen brevid, konstig tystnad licksom. Men nu e han hemma igen, i alla fall i natt också.
Ska räkna matte nu. Det ska bli jättekul!
Det är så det är
Idag efter föreläsningen i skolan tänkte jag hinna med bussen. Det var en minut kvar tills den skulle gå, om jag rusade visste jag att jag skulle hinna. Men jag visste också att rusa är en förmåga jag tappat i samband med att jag blev sjuk, eller rättare sagt - i samband med att jag började få behandling mot min sjukdom.
Men jag tänkte att testa kan det vara värt. Reser mig snabbt, drar halsduken runt huvudet och försöker mig på en snabb utrymning av lokalen, snubblar till i dörren, men där fanns väggen. Äsh tänkte jag, koncentrera dig nu Johanna, koncentrerar dig. Börjar jogga fram i korridoren, märker ganska snabbt att det inte riktigt går så fort som det behövs. Försöker öka, och lyckas! Kommer ut ur huset, ser bussen åka borta från terminalen. Blir återigen påmind om att om jag rusar, hinner jag. Över vägen. Det är då det händer, först inser jag att skall jag hinna nu måste jag verkligen öka, lite till, kom igen, tänk ett - två, snabba steg nu. Vem trodde jag jag skulle kunna lura? Det händer inget, överkroppen lutas framåt, precis som när man skall öka takten, det är ju självklart, man kan ju inte rusa helt upprätt. Men benen hänger inte med, signalen når inte fram, den når ungefär till magen, kanske nästan hela vägen ner i höger lår. Inte en centimeter längre. Det stora paraplyet blir min räddning från uppskrapade handflator och knän. Försöker komma igång igen, ser bussen åka förbi på min vänstra sida, försöker accelerera igen. Stopp. Stopp säger signalen igen, andan kommer ifatt mig. Hyperventilation, snubblar in i ett cykelställ. Händer som fattar kramtag om den kalla stången, andan uppe i halsen, inte en droppe saliv i hela munnen. Precis som efter Idioten på bandyplan. Fast värre. Helt slut. Sitter där, tänker på det mamma sagt. "Titta upp, andas lugnt, annars svimmar du" Då kommer rädslan, om jag svimmar, vem hittar mig då? Hur lång tid kommer det ta? Måste härifrån, måste ha vatten, måste få ner pulsen. In på biblioteket, in på toaletten. Sjunk ner på golvet, fukta läpparna. Pulsen går sakta ner. - Titta upp, fäst blicken i taket. Du klarar det, ingen såg dig. Ingen.
Det tog ett tag, säkert tjugo minuter. Tjugo minuter med mig själv på en offentlig toalett mitt emot min egen spegelbild. Sen gick det upp för mig att jag är sjuk. Jag kan inte springa. Jag kan knappt gå ordentligt. Jag kommer inte kunna springa förrän i mars. Kanske inte förrän i april. Medicinerna lämnar inte kroppen samma morgon jag slutar ta dem. Jag kommer inte kunna köra mitt första innebandypass veckan efter jag slutat med behandlingen. Det här kommer ta tid. Jag vet att jag måste acceptera läget. Det är inte lätt, det är det svåraste av allt. Att acceptera. Inte visa respekt eller vördnad för, men acceptera att jag har cancer, att jag är sjuk och att jag inte klarar av det jag vill klara av. Kanske det kommer, kanske jag kommer kunna acceptera det. Offrliviligt tog jag ett steg närmare idag.
Nu har jag tagit sömntablett. Ärligt talat tror jag inte det behövs, jag skulle nog kunna somna stående. Men de säger att det är bra. Bra att komma in i en rytm, att jag måste börja ta de där sovtabletterna. Så jag ska göra det. Och sedan bara hoppas på att jag inte råkar ha den oturen att vara den på tusen som drabbas av alla mycket läskiga biverkningar! Trevlig helg och godnatt!!
Det var en gång
Skulle flyttas från akuten till avdelning 330. Dörren gled upp åt höger. Automatiskt. Stor och vit, med smuts på, fort gick och de gröna bollarna på väggen framför fångade genast min suddiga blick.
Så svängde sängen, de gröna bollarna befann sig nu på höger sida. En liten suddig figur dök upp, nästan helt utan hår, sisådär i fyra fem års åldern, bruna byxor. Hans blick mötte min, för en sekund. "ååh, fffhhy" formades i den lilles mun, knappt hörbart. Lång naglar lades snabbt på hans axlar, blont hår böjdes ner över hans lilla huvud, "älskling kom, inte titta". Den lilles ryggtavla mot de gröna bollarna. Sängen svängde och de var utom synhåll för min suddiga blick. In i ny korridor. Stopp framför glasdörr. Stor röd skylt täckte översta rutan. Karantänrum. Ingen går in, ingen går ut. Det har naglat sig fast, aldrig har jag känt mig så ful.
Tidsfördriv!
Senaste impulsköp: En svart mössa som
Bästa fikat: Condeccos muffins med hallonte.
Färg du hatar: Jag tror inte jag hatar någon färg..
Så får du motion: Går promenader, friskis och svettis, joggar (innebandy)
Om du var en blomma: Prästkrage, de får mig att känna frihet
Det dyraste du äger: Jag vet faktiskt inte, tror sängen var rätt dyr?
Tidigaste barndomsminnet: Ingen aning, kanske på Gotland med familjen
Samlar på: Just nu - ingenting
Pryl du inte kan vara utan: Mp3!!
Ditt livs aha-upplevelse: Vet ej!
Du gör med 100 upphittade kronor: Rakt ner i fickan!!
Nån du saknar: Morfar och Farmor
När grät du senast: Torsdags
Du tycker det är tantvarning/gubbvarning då: Du ställer dig framför bussdörren redan en hållplats innan du skall gå av. Bara för att vara säker på att hinna av.
När är du gammal: Det vet jag inte, men jag vill bli gammal!
Höger eller vänster? Höger
Natt eller dag? Dag
Felix eller Heinz? Jag vann en svenskatävling en gång, då skrev jag om en fågel som hette Felix. Så – Felix.
NK eller Myrorna? Det känns jättekonstigt men jag har aldrig varit på Myrorna, jag vet inte ens var det ligger, men jag skulle gärna vilja veta.
Rakad eller orakad? Rakad
Blåögda eller brunögda? Inte för att vara egoistisk, men brunögda
Naken eller pyjamas? Pyjamas, stor och mysig
Linda Skugge eller Linda Rosing? Jag känner inget större för någon av dem
Peter Stormare eller Peter Jihde? Peter Jihde.
Kaffe eller te? Kaffe? Haha, inte en chans, lätt te.
Champagne eller ramlösa? Ramlösa
Bakispizza eller bakischirre? Bakispizza.
Engångssex eller engångstallrik? Engångstallrik.
Plastbestick eller plastbröst? Hahah, ja inte plastbröst i alla fall!
7-eleven eller Pressbyrån? Pressbyrån.
Glasögonorm eller linscooling? Glasögonorm, de flesta är ursnygga i glasögon
Planka eller pröjsa? Pröjsa
Yngre eller äldre? När? Beror ju verkligen på.
Om du träffar någon som du blir förtjust i och han/hon talar om för dig att han/hon är rasist/nynazist...Skulle du fortsätta dejta honom/henne? Not a chance.
Om någon sviker ditt förtroende; kan du förlåta sånt? Jag tror jag kan förlåta det mesta, men tid tar det.
Tycker du om ord? Det gör jag, man kan göra mycket med ord. Skrämmande, så mycket som kan förstöras och gå fel, med ord har man makt.
Nämn namnet på en tennisspelare? Jimmy Connors
Finns det någon du ogillar starkt? Mjo, det gör det. Fast det är typ Saddam, annars brukar jag inte hata människor
Är du bra på att lösa konflikter el. är du konflikträdd? Jag är inte konflikträdd vad gäller människor jag inte känner så bra, däremot bråkar jag aldrig med kompisar, men konflikträdd är jag verkligen inte.
Är du bra på att be om hjälp eller är du en sån som hellre reder dig själv? Beror på vad det är, jag vill nog gärna klara mig själv
Är du svartsjuk? Det händer, men nej inte så mycket
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan? Ja
Använder du bokmärke eller gör du hundöron? Hundöron
Finns det någon bok du önskar att det gjordes film av? Hm, kanske en bok som heter Ängel i grön klänning
Tycker du om att gå i skolan? Det gör jag verkligen, tänk på de som aldrig får chansen att gå i skolan
Vilket ämne gillar du bäst i skolan? Hemkunskap och biologi
Har du fortfarande kontakt med någon från din klass? Japp
Tycker du det var bra att den 6 juni blev röd dag? Ja det tycker jag faktiskt
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta? Obducent
Hur tror du att du skulle reagera om en mycket närstående "kom ut ur garderoben"? Jag skulle säkert bli förvånad men det känns självklart att stötta
Vad är ditt favoritpålägg? Ost o gurka!
Vad är det första du tänker på när du vaknar? Jag vet inte riktigt, tror jag tänker på hur underbart mitt duntäcke är
Är du troende? Konfirmerad är jag. Troende tror jag att jag är, eller.. Jag har inte bestämt mig. Om man får svara så
Ska kvinnor kvoteras till höga poster inom näringslivet? Det låter väl som en bra idé
Tycker du om stearinljus? Sjukt mysigt, nio stycken för närvarande i mitt rum =)
Använder du hårbalsam? Haha, inte just nu, men i ”vanligt” tillstånd – massor!
Vilken färg har din tandborste? Vit, med lite gult och lite blått
Har du lök i köttbullarna? Nej nej
Hav eller sjö? Hör till båda två känns det som, men havet är något utöver det vanliga
Har du någon skrivare? Ingen egen, huset har en
Har du någon scanner? Nopp
Vad har du för väckarklocka? Använder mobilen
Hur ofta klipper du tånaglarna? Ofta
Har du hår på ryggen? HAH! Jag har cancer, i den sjukdomen ingår inte mycket hår ska du veta!
Använder du hudlotion? I mycket stor mängd
Har du åkt ambulans någon gång? Ja
Sötlakrits eller saltlakrits/salmiak? Har aldrig smakar på lakrits i hela mitt liv, och det är sant
Chips/ostbågar/jordnötsringar? Chips
Tycker du om Dr Pepper? Vet inte om jag missat något stort men jag vet inte vem det är
Äpple eller Päron? Äpple
Äter du fiskbullar? Absolut inte under några som helst omständigheter, pallar inte ens lukten
Svettas du mycket? Som ett vattenfall när jag väl tränar!
När klippte du dig senast? Höstlovet
Vad kollade du senast hos doktorn? Blodprov var väl det senaste jag ”kollade”
Har du fått riktig massage någon gång? Inte på typ spa. Men jag längtar!!
Tycker du om rökt kött? Helst inte, kött är inget jag längtar efter
Vilken är din favorit på McDonalds? Minimorötter o garlic-dipp, Mums!!
Mc Donalds/ Max / Burger King eller annat? Burger king (de gör goast glutenfritt :P)
Platt eller vanlig dataskärm? Helt klart platt
Vad har du för mobiltelefon? En Sony Ericsson Z520i med halvt fungerande display
Vad är den värsta sjukdom du haft? Cancer
Lever din mormor? Som bara den!
Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu? Känner mig ganska kravlös idag
Använder du tofflor? På kvällarna oja!!
Använder du morgonrock? Japp
Är du en Besserwisser? Hoppas jag verkligen inte
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen? Dricka mjölk överhuvudtaget? Never..
Fredag
Och det är nog första gången jag tvivlar på om jag kommer kunna hålla mig vaken hela Idol! Alla krafter är helt slut..
Var en sväng i skolan idag vilket kändes bra, skönt att träffa och se lite andra människor än familj och doktorer, det har ju annars till största del varit Hotel Östra som jag spenderat min tid på denna vecka.
Skall ha en lugn helg med Bond på bio och en sväng in till stan, måste börja kika julklappar!
hemma
skönt att få komma hem, det blev en lång dag. allt gick så segt, somnade inte fören kvart i tre i natt, upp igen sju. helt slut och redan på morgonen lätt illamående trodde jag faktiskt inte jag skulle få sova hemma idag. Men det fick jag! eller vi får väl hoppas att jag får sova kvar här i alla fall, just nu är jag hur trött som helst, känns bara lite att ta i att gå o lägga sig kvart i åtta.. får väl försöka hålla ögonen öppna ett tag till. annars inget nytt, blodproverna var bra, dags för uppehåll nu igen, två veckor utan behandling och med mindre tabletter, underbart. hoppas tiden går sakta..
onsdagkväll
Nu är det i alla fall dags för lost! Kram
kulkul
klockan ringde nio. helt slut var jag då, det går ju fan inte att sova. jag vaknar hela tiden, alltid är det nått som gör att jag kollar på klockan minst en gång i timman.
moster kom i alla fall och hjälpte mig med matten, mycket lättare nu, tror jag fattar det mesta. bara provet kvar. efter morgonlektionen i matte gick jag bort till mormor, åt lunch och vilade. vaknade igen, gick en promenad och hem igen. och nu sitter jag här. trött och sur. det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover, hjärnan är lika sömning ändå.
imorgon är det sjukhuset igen. cellgift. jag vill inte, jag orkar inte, det e så förbannat segt att vara där. ush.
långt kvar till allt är det med. långt till helg, långt tills alla prov är över, långt till jul och långt tills jag blir frisk.
äsh, ska äta nått nu. hörs
snö!!
tryck så hårt du kan
det gör så ont att möta de mörkröda ögon som helt utan förstående knappt vågar möta min blick. om jag bara visste hur jag bäst skulle kunna trösta! vilka ord skall man välja? ibland undrar jag ens om några ord i hela världen skulle kunna hjälpa
Hoppas
Det blev inte riktigt så.
Istället blev det magsjuka, huvudvärk, ben som inte ville bära, ambulans och sjukhus. Har aldrig åkt ambulans innan, men det var lättast att ringa dem. Förra gången vi skulle ta oss till sjukhus själva slutade ju i kaos. Nej, de var två snäll människor som bar ut mig och tog med mig till akuten, kommer inte ihåg så mycket av hur det såg ut där inne i den gula bilen bara. Gul filt, alldeles för varmt, svårt att andas, torr i munnen, massa frågor -nej helst inte igen. Akuten var ju bara frustrerande, allting kretsade runt vilka mediciner jag åt, hur jag skulle få mig dem nu, om behandlingen skulle skjutas upp, vilken avdelning de skulle ta mig till och hur jag mått innan. Tillslut sa jag till, vafan jag hade inte åkt in till akuten för att få ligga på en hård brits i drygt två timmar för att må lika jävla dåligt jag gjorde hemma! Då blev det allt lite fart på kärringarna, dropp och eget rum fixades och äntligen kunde jag få sova ut. Hämtade mig fort tycker jag, igår kunde jag äta lite äpple och imorse ville jag hem.
Och hem fick vi åka, sov tills nu.
Fortfarande lika trött, men vad gör det, imorgon är jag ledig och det blir ingen mer skola på hela veckan. Tyvärr. Det låter väl knäppt men jag blir superstressad över att missa en hel veckas lektioner. Jag missar redan mycket som det är. Men på torsdag är det cellbehandling och efter det brukar jag inte vara i toppform på fredagar. Inte mycket att göra åt saken, får väl räkna lite matte imon. Försöka lätta samvetet.
Nu skall jag ta en promenad, rensa tankarna lite. Hoppas det är kallt ute.
jo
eller då hjärnan får systemfel och kommer på sig själv med att den faktiskt precis utvecklat ett skämt.
eller då öronen blir förvånade då de hör kroppen de själva sitter på skratta.
jo. konstigt. eller fruktansvärt
så var helgen över..
Lördagen var mysig, lite för tidigt julpyssel, god mat, ice age 2 och i mycket gott sällskap gjorde allt så mycket lättare för mig. Det är väl bara att inse att de närmaste månaderna kommer se ut såhär. Som en berg och dalbana. Upp och ner helt enkelt. Förra veckan var ett helvete, tung och mörk. Men helger brukar ju faktiskt pigga upp, och så även denna. Det blir lättare då man får något kul att tänka på, det är verkligen så, man orkar inte vara deppig hela tiden. Men vem vet imorgon kanske jag är nere på botten igen, bara det att då får det väl vara så, ingen dag är den andra lika och så fort man vaknar känner man ju egentligen på sig hur just denna dag antagligen kommer att bli. Imorgon är det skola igen. Ush. Lång dag och med extra mattelektion. Bara att bita ihop.
Bubblan har allt släppt efter lite, gett mig lite större utrymme att svänga runt med armarna i. Dess väggar känns inte på långa vägar så tjocka som de gjorde för bara några dagar sedan, nu är de tunnare och mer genomskinliga, jag ser ut lättare, jag kan andas lättare.
Sömnen däremot... Jag rent ut sagt hatar nätterna. Mörka, skrämmande och fantastiskt långa! Det är sådana mardrömmar nu för tiden att jag helt enkelt ligger och försöker hålla mig själv vaken. Vid tre, fyra - tiden brukar jag ge upp. Men det spelar ingen roll, det dröjer ju max två timmar innan jag vaknar igen. I de flesta fall då både kissnödig, hungrig och vettskrämd.
Har tagit en sömntablett nu. Den skrämmer mig nästan lika mycket, nästan lika mycket som att somna. Men det måste vara värt ett försök. Kan en yttepytteliten tablett hjälpa mig så måste det vara värt det. Klubbad eller utsövd? Beviset får jag imorgon.
Godnatt
Vilken vanlig dag.
Än så länge har ingen mer fått magsjuka heller. Vilket är en riktig lättnad, vaknade flera gånger i natt och tänkte Nä nu e jag nog magsjuk! Men nejdå, illamåendetabletterna hjälper dom med!
Dags att kila en sväng till Sofia, kika Idol och bara ta de lugnt! Trevlig helg kära värld!