Just nu känns allt piss. Men det är bara för att skolan är tung och för att jag fick en extrauppgift som skall avgöra mitt betyg i ett ämne. Jag är helt psykiskt utmattad just nu. Men men, imorgon lär det vara över.

I lördags hade vår skola studentbal, vilket var grymt roligt! En jättelyckad kväll som slutade med att mamma fick komma och hämta mig för att jag hade så fruktansvärt ont i fötterna. (och hela bena, men det var värt det).

Klar med ytterligare ett arbete!
Bara tre kvar, sedan är skolan slut för min del och för denna terminen. Oj vad jag längtar.

Jag tror att bara för att jag går runt och tänker får inte bli sjuk, får inte bli sjuk, får inte bli sjuk, större delen av dygnet, så är det just därför jag har blivit sjuk. Vaknade med feber, huvudvärk och jättehosta. Och med hur mycket grejer som helst som måste fixas.
Vad roligt för mig.

Igår natt fastnade jag framför de texter jag skrivit då jag var sjuk. Vissa publicerades ju aldrig här.
En dikt som jag nu i efterhand tycker mycket om. Då, skrev jag den till mina vänner. Till min ena bror. Till min moster. Till mina föräldrar och till min mormor.

Håll min hand
så hårt du förmår
Snälla du
lova mig att inte släppa
Lova mig att du skall värma
min hand
Hur kall den än kan komma att bli

Lova mig
att oavsett hur många tårar
som än kan komma att rulla
ner för min kind
Att du ändå stannar
kvar vid min sida
Att du ändå stannar kvar
och slåss med mig
Är min medsoldat
Hur tungt
och hur tufft
detta än kan komma att bli

Snälla du
lova mig det

Jag har haft en väldigt lugn och mysig helg.
Vilket behövdes.
Jag kommer knappt ihåg sist jag mådde så dåligt som jag mådde förra veckan. Jag vet inte om jag är så stresstålig som jag ibland försöker inbilla mig att jag är...

Nu har jag suttit upp och pluggat i lite drygt sex timmar, med några kortare uppehåll inräknat. Om jag är klar? Onej.
Nya tag imorgon, kanske hinner jag klart då.
Imorgon skall jag dessutom hämta min balklänning! Vår skola har bal på lördag. Spännande!

Dags att försöka sova lite. Jag har jätteont i halsen och i helgen har jag mest känt mig konstig, fysiskt. Kanske en reaktion på all stress. Men snart är det över! Underbart.

Hörs!
Godnatt!

Lite mindre stress idag.
Dock fortfaranade för mycket.

Helgen närmar sig, vilket känns helt underbart. Jag skall verkligen bara ta det lugnt. Umgås med den person som får mig att må som bäst och försöka återfå lite krafter till slutspurten i skolan nästa vecka.

Nu skall jag iväg på middag också! Puh.

Vi hörs, Kram!

Jag har precis skrivit klart mitt arbete i stresshantering. Komiskt nog har jag aldrig känt mig mer stressad över skolan än jag gör just när jag skriver detta arbete.

Just nu känner jag mig som ett känslomässigt vrak. Stressen gör att jag mår illa, får ont i magen, gråter och får huvudvärk. Jag kommer på först på kvällen, då familjen kommer hem, att jag måste stoppa i mig något att äta och att sova är tyvärr för tillfället bortprioriterat.
Jag hinner helt enkelt inte. 24 timmar räcker inte. Konstigt nog.
Antagligen pluggar jag på fel sätt, för det känns som om man BORDE hinna.
Jag gör det inte.

Nu har jag åtminstone fått klart en inlämning.
Då återstod det bara att plugga in ett slutprov i psykologi tills imorgon också.
Vilken fest.

Dags att ringa någon som kan få mig på bättre på tankar.

"Hej Johanna!

Vi har nu sett på alla röntgenundersökningar som du gjorde här den 22/4. Det hela ser väldigt bra ut. Inga tecken till återfall i sjukdomen. Även röntgenundersökningen av hjärnan som öronkliniken vill ha var helt normal. Det man dock ser på bilderna är att du ser ut att ha vätska i båda bihålorna. Vi har ju försökt med upprepande antibiotikakurer och du hade även kortisonspray under en period tidigare i år. Eftersom detta inte verkar ha hjälpt så har jag skrivit en remiss till öron här på Östra därför att de ska ta ställning till att eventuellt spola bihålorna för att få bukt med dina besvär. Har också satt upp dig för återbesök hos mig någon gång under juni månad. Nästa röntgenundersökning består enbart av vanlig lugnröntgen och ultraljud av hals och buk, denna ska göras i slutet av juli.

xxx xxx
Barnläkare"

Fjärde maj var det exakt ett år sedan jag fick min sista strålbehandling. Jag var tillsammans med familj + pojkvän på Rhodos så vi firade lite där. Det känns faktiskt rätt bra. För samtidigt som jag kommer ihåg varenda minut känns det också längesedan jag låg där på den kalla britsen och kämpade med gråten i halsen. Just nu är det mest glada minnen - jag försöker att inte tänka på de mindre roliga.

Jag vill tänka på den lycka och glädje som jag kände den fjärde maj. Jag vill minnas den varma solen, alla glädjetårar, låten vi spelade i bilen hem, middagen med släkten och inte minst den underbara kvällen tillsammans med vännerna vid sjön. Så minns jag även alla fina gratulationer ifrån både läsare här på bloggen och från vänner och släktingar.

Det var min dag.



Här kommer lite bilder från Rhodos