tryck så hårt du bara kan, har du tur slipper du höra. släng igen dörren eller skrik tillbaka, har du tur lämnar de dig. det är inte ofta du och jag har tur. eller så är det visst det, kanske har vi en jävla tur hela tiden. men jag vet att allt är skit, att allt är jobbigt, och att det bara beror på en sak. en sak som gör tusen andra saker tusen gånger värre. men det värsta är inte att må dåligt, det värsta är att se de runtomkring en må dåligt. de gör mig arga och ledsen, precis lika mycket som de gör dig det, vi visar det bara inte på samma sätt. det är klart jag förstår varför det blir som det blir mellan väggarna här. det jag inte däremot inte förstår är att de inte ser samma sak som jag gör. väljer de att blunda eller är de helt enkelt blinda?
det gör så ont att möta de mörkröda ögon som helt utan förstående knappt vågar möta min blick. om jag bara visste hur jag bäst skulle kunna trösta! vilka ord skall man välja? ibland undrar jag ens om några ord i hela världen skulle kunna hjälpa