klockan ringde nio. helt slut var jag då, det går ju fan inte att sova. jag vaknar hela tiden, alltid är det nått som gör att jag kollar på klockan minst en gång i timman.
moster kom i alla fall och hjälpte mig med matten, mycket lättare nu, tror jag fattar det mesta. bara provet kvar. efter morgonlektionen i matte gick jag bort till mormor, åt lunch och vilade. vaknade igen, gick en promenad och hem igen. och nu sitter jag här. trött och sur. det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag sover, hjärnan är lika sömning ändå.
imorgon är det sjukhuset igen. cellgift. jag vill inte, jag orkar inte, det e så förbannat segt att vara där. ush.
långt kvar till allt är det med. långt till helg, långt tills alla prov är över, långt till jul och långt tills jag blir frisk.
äsh, ska äta nått nu. hörs