..och vad har jag gjort? Inte tillräckligt i alla fall. Men så är det ju alltid.

Lördagen var mysig, lite för tidigt julpyssel, god mat, ice age 2 och i mycket gott sällskap gjorde allt så mycket lättare för mig. Det är väl bara att inse att de närmaste månaderna kommer se ut såhär. Som en berg och dalbana. Upp och ner helt enkelt. Förra veckan var ett helvete, tung och mörk. Men helger brukar ju faktiskt pigga upp, och så även denna. Det blir lättare då man får något kul att tänka på, det är verkligen så, man orkar inte vara deppig hela tiden. Men vem vet imorgon kanske jag är nere på botten igen, bara det att då får det väl vara så, ingen dag är den andra lika och så fort man vaknar känner man ju egentligen på sig hur just denna dag antagligen kommer att bli. Imorgon är det skola igen. Ush. Lång dag och med extra mattelektion. Bara att bita ihop. 
Bubblan har allt släppt efter lite, gett mig lite större utrymme att svänga runt med armarna i. Dess väggar känns inte på långa vägar så tjocka som de gjorde för bara några dagar sedan, nu är de tunnare och mer genomskinliga, jag ser ut lättare, jag kan andas lättare.

Sömnen däremot... Jag rent ut sagt hatar nätterna. Mörka, skrämmande och fantastiskt långa! Det är sådana mardrömmar nu för tiden att jag helt enkelt ligger och försöker hålla mig själv vaken. Vid tre, fyra - tiden brukar jag ge upp. Men det spelar ingen roll, det dröjer ju max två timmar innan jag vaknar igen. I de flesta fall då både kissnödig, hungrig och vettskrämd.
Har tagit en sömntablett nu. Den skrämmer mig nästan lika mycket, nästan lika mycket som att somna. Men det måste vara värt ett försök. Kan en yttepytteliten tablett hjälpa mig så måste det vara värt det. Klubbad eller utsövd? Beviset får jag imorgon.
Godnatt