Kompisar
Igår var jag hos psykologen. Egentligen hade jag inte tid förrän nästa vecka, men jag fick en tidigare.
Jag har mått väldigt psykiskt dåligt de senaste dagarna och haft en del ångestattacker. Det är så himla mycket tankar som bara snurrar och snurrar och jag vet inte hur jag skall klara av allting.
Helst vill jag bara ha sommar.
Och sommarlov.
Så jag kan andas ut. Vara hemma och vila upp mig, försöka få tillbaka lite kraft.
Det var ett bra samtal igår i alla fall. Nu känner jag mig aningen lättad och jag har fått lära mig att se på saker och ting ur ett annat perspektiv.
Jag vet inte om jag har väldigt lågt tryck, eller vad det är. Men nu har jag ramlat ihop två gånger de senaste dagarna. Bara så där helt plötsligt. Pang och så blir det alldeles svart för ögonen.
Nästa vecka skall vi till sjukhuset igen. Får kolla upp det då.
Jag vill avsluta med något roligt. Något som verkligen fick mig att må bra!
I söndags var jag och två kompisar på bio. Det kom in en tjej i biosalongen. Hon hade väldigt svullet ansikte och inget hår. Men över huvudet hade hon en sjalett och det första som slog mig var att hon hade cancer.
Någonstans högg det till.
För samtidigt som jag ibland faktiskt kan tycka det är skönt att träffa och se andra människor med cancer, gör det mig självklart väldigt ledsen.
Skönt tycker jag det är för att det bevisar att jag inte är ensam. Att det faktiskt finns andra människor som skulle förstå om jag berättade hur jag kände och vad jag gått igenom.
Ledsen blir jag för att ännu en till oskyldig människa drabbats. För att ännu en människa ska behöva gå igenom det jag gjort, eller ännu värre.
Men. Tjejen med sjaletten och utan hår gick först. Efter henne följde en rad ungdomar, som alla hade sjaletter virade runt huvudet, trots att de hade hår.
Jag blev så glad. Det värmde så i hela hjärtat.
Då hade alla hennes kompisar gjort precis som hon, virat något runt huvudet. Hon måste känt sig så tacksam. Det hade åtminstone jag gjort. Vilka kompisar!
Det är så viktigt det där. Att ha kompisar, jag är så obeskrivligt glad att jag har mina!
Jag har mått väldigt psykiskt dåligt de senaste dagarna och haft en del ångestattacker. Det är så himla mycket tankar som bara snurrar och snurrar och jag vet inte hur jag skall klara av allting.
Helst vill jag bara ha sommar.
Och sommarlov.
Så jag kan andas ut. Vara hemma och vila upp mig, försöka få tillbaka lite kraft.
Det var ett bra samtal igår i alla fall. Nu känner jag mig aningen lättad och jag har fått lära mig att se på saker och ting ur ett annat perspektiv.
Jag vet inte om jag har väldigt lågt tryck, eller vad det är. Men nu har jag ramlat ihop två gånger de senaste dagarna. Bara så där helt plötsligt. Pang och så blir det alldeles svart för ögonen.
Nästa vecka skall vi till sjukhuset igen. Får kolla upp det då.
Jag vill avsluta med något roligt. Något som verkligen fick mig att må bra!
I söndags var jag och två kompisar på bio. Det kom in en tjej i biosalongen. Hon hade väldigt svullet ansikte och inget hår. Men över huvudet hade hon en sjalett och det första som slog mig var att hon hade cancer.
Någonstans högg det till.
För samtidigt som jag ibland faktiskt kan tycka det är skönt att träffa och se andra människor med cancer, gör det mig självklart väldigt ledsen.
Skönt tycker jag det är för att det bevisar att jag inte är ensam. Att det faktiskt finns andra människor som skulle förstå om jag berättade hur jag kände och vad jag gått igenom.
Ledsen blir jag för att ännu en till oskyldig människa drabbats. För att ännu en människa ska behöva gå igenom det jag gjort, eller ännu värre.
Men. Tjejen med sjaletten och utan hår gick först. Efter henne följde en rad ungdomar, som alla hade sjaletter virade runt huvudet, trots att de hade hår.
Jag blev så glad. Det värmde så i hela hjärtat.
Då hade alla hennes kompisar gjort precis som hon, virat något runt huvudet. Hon måste känt sig så tacksam. Det hade åtminstone jag gjort. Vilka kompisar!
Det är så viktigt det där. Att ha kompisar, jag är så obeskrivligt glad att jag har mina!
Huvudstaden
Idag åker jag och hela min familj till Stockholm!
Det blir nog bra att komma bort ett tag, hela familjen. Det känns som om det skulle kunna behövas efter allt vi gått igenom det senaste månaderna.
Vi skall bo på hotell.
Mest bara för att "vi ska".
För att det skall bli skönt att slippa fixa och städa, laga mat och allt annat man "måste" göra då man bor hemma.
Ibland får man unna sig lite lyx. Det här blir säkert bra!
Vi är tillbaka på lördag igen, ta hand om er!
Kram