En mil
Jag kan villigt erkänna att jag inte sprang hela vägen, men trött är jag i alla fall.
Det rensades ut både en hel del tankar och tårar. Nu känns det faktiskt lite lättare.
Hela kroppen värker!
Underbart!
Bra gjort Johanna! Kan erkänna direkt att jag inte orkat spring en mil. Jag hade nog gått hela vägen.
Kram/Elisabet
Nu har jag läst igenom hela din blogg...facinerad över din enorma vilja! Du skriver så fint, man blir fångad av det. Jag ska verkligen försöka ta vara på dagen bättre, och uppskatta det lilla:) Ha de bra! Kram
P.S Jag tycker ditt korta hår är skitsnyggt;) D.S
Springa är jättebra när man inte mår bra och behöver få utlopp för saker och ting. Det fungerar verkligen. Följer dig här på bloggen och är imponerad av din styrka, jag tycker du verkar vara en jättehärlig tjej. Kram /Lisa
Nu har jag läst nästan varje inlägg du skrivit och jag blir så glad av att läsa om din livsglädje och energi! Jag hoppas att du blir frisk och jag vill också säga att jag tycker att du är jättevacker. Lycka till med allt!!
Jag beundrar verkligen dig, vilken styrka och mod du har! Jag har själv upplevt cancer i familjen under hela min tonårsperiod. Det är svårt att finna dom rätta orden att säga till dig för jag vet att inget jag säger kan göra saker bättre.... men jag önskar att du aldrig behövt uppleva det här. Men det kommer göra dig till en bättre person, och som du säkert redan känner så värderar man livet mer, kämpa på =)
kram