Jag minns så väl mannen i den vita rockens ord. Det är en cellförändring i knölen på din hals, Johanna.

Cellförändring,

cellförändring,

cellförändring.

Ordet ekade mot ljusgula väggar i det lilla rum vi befann oss i.

En sekund, två sekunder.

Och så mammas skrik som skär genom den torra luften. Jag vänder mig om. Får syn på mammas förskräckta ansikte och pappas tomt stirrande blick. Herregud, säg att det inte är sant.

Idag är det exakt två år sedan jag fick reda på att jag hade Hodgkins lymfom – lymfkörtelcancer. Jag minns den tredje oktober med våta kinder och mörka tankar. Jag minns den dagen som kom att förändra mitt liv något radikalt, väldigt väl. Ibland vaknar man upp till dagar man aldrig trodde man skulle vakna upp till, och för mig är tredje oktober en sådan dag. Ett datum som för alltid är inpräntat i mitt innersta och som alltid kommer att påminna mig om en mycket tung period i livet. Men framförallt kommer den tredje oktober påminna mig om kämparglöd, en otroligt stark inre vilja och en obegränsad mängd kärlek och omtanke.

Idag, två år efter beskedet kan jag tänka att jag har kommit långt. Jag har vunnit kampen om livet och jag har på många sätt hittat tillbaka till mig själv och den självkänsla jag hade innan jag blev sjuk men som parallellt med att jag blev allt sämre och sämre, också sjönk mer och mer. Jag är stark idag. Jag vet att om jag bestämmer mig för någonting, så klarar jag det också. Det handlar bara om att ge sig f-n på att det ska gå!

Jag är stolt över mig själv och över vad jag har åstadkommit hittills i livet. Men framförallt är jag stolt över min fina familj och släkt och inte minst mina vänner. För dem, om någon, har kämpat. Utan dem hade allt varit så obeskrivligt mycket svårare.

Jag har en klump i halsen och jag har lite ångest idag. Men jag tycka att det är okej, för det är nuförtiden väldigt sällan jag har det, och är det någon gång man kan få känna sig lite nere, så är det faktiskt idag. Däremot tror jag mycket på vad mamma just sa till mig - man måste fokusera på framtiden. Hon är klok min mamma, för det har hon väldigt trätt i. Jag är ung och jag har förbannat mycket som jag ska hinna med innan jag har tid med att bli sjuk igen! Jag har drömmar och mål som jag har bestämt mig för att uppnå. Och för mig känns det väldigt viktigt en dag som denna. Tankarna på cancern och på min behandlingsperiod gör att jag blir ännu mer fokuserad och driven till att komma dit jag vill komma i livet.