Ikväll är jag rastlös. Jag är det allt oftare nu förtiden. Det spritter i kroppen och jag vill "hitta på nått kul". Om man jämför med hur det såg ut för ett år sedan, är jag knapp igenkännbar. Eller, det känns åtminstone inte som om jag är det.
Då, orkade jag knappt någonting annat än att ta mig till skolan högst två dagar i veckan. Jag hade fullt upp med att bara överleva allt vad vardagen innebar. Det fanns ingen energi över till att träffa kompisar, fika, gå på stan, vara ute och promenera, skratta och leka med lillebror, gå på fest eller träna.
Energin och orken räckte aldrig till.

Men nu! Nu är det andra bullar som gäller. Bara de senaste veckorna har jag märkt en ganska stor skillnad på mig själv. Jag är glad. Jag är pigg(are). Jag har kraften till att göra det mesta av det jag vill.
Jag har livsglädje.
Det är kul att leva. Det är kul att gå upp på morgonen, trots att det känns som en traktor kört över mig och trots att jag vet att en tung skoldag väntar mig. Det spelar inte så stor roll. Allting blir vad man gör det till.

Ibland är det tungt. I förrgår grät jag helt utan direkt anledning och utan att riktigt förstå varför. Det händer ibland. Jag blir superledsen och drar täcket över huvudet. Men egentligen gör det inte så mycket, för på så sätt uppskattar jag de dagar jag är glad, ännu mer.

Hela livet känns bara så där konstigt bra. Jag känner mig sorgligt nog inte van vid den känslan, men jag hoppas och tror att jag skall snart vänja mig - för det är en riktigt jävla underbar känsla!

Trevlig helg!

Jag tycker att mitt liv rullar på rätt bra för tillfället. Jag orkar gå i skolan och trots att jag är vääldigt skoltrött så orkar jag i alla fall rent fysiskt gå dit. Jag har lätt för att stressa upp mig över småsaker, men jag försöker verkligen att ta det lugnt och andas. Jag försöker tänka att det mesta löser sig i vilket fall som helst, bara man tar det lugnt.

Ibland kan jag bli förvånad över hur "vanligt" mitt liv plötsligt har blivit. Så jäkla annorlunda från hur det var för ett år sedan. Jag håller på att skriva min bok nu. Jag går igenom alla gamla texter och tankar en gång till och det är både jobbigt och roligt på samma gång.

Livet kretsar främst runt skola, bilkörning och kompisar. På helgerna har jag roligt. På vardagarna kämpar jag med det "tråkiga". För ett år sedan var det liksom ingen skillnad. Det spelade ingen roll om det var lördag- eller onsdagkväll, jag orkade ändå inte göra någonting annat än vila.

Det känns bra att livet går vidare. Det känns bra att jag har börjat kunna handskas med de flesta "jobbiga tankar" och nu kan vända dem till positiva eller helt enkelt strunta i dem.

Däremot saknar jag att skriva blogg. Jag tyckte det var riktigt roligt att ha något att skriva om, trots att det var cancer, haha. Men nu vet jag inte vad jag ska skriva om, så då blir det inget alls istället.

Nu skall jag till mormor!
Kram

Första lektionen bestod av intervall träning, vilket bland annat innebar att springa i trappor. Jag tycker det är jättekul att springa i trappor! Bra träning, jobbigt och roligt. Jag flåsade, leende runt den där banan ett tag, inte allt för länge med tanke på doktorns varningar, men tillräckligt för att åtminstone bli lite trött.
Men klantig som jag är, råkar jag på något konstigt sätt dra foten i stentrappan med all världens kraft. Det kändes som om en häst ställt sig på foten. Det gjorde verkligen så jävla ont.
Men jag sprang på lite till, för det är kul att träna och det är inte riktigt min stil att gå och sätta mig för att jag råkat få ont i foten.
Dock kunde jag inte springa särskilt länge. Så jag gömde mig i omklädningsrummet och satt där och surade resten av lektionen. Det pulserar fortfarande i hela foten.

Sedan hade jag körlektion. "Och så kör du Johanna", säger körläraren när vi närmar oss en rondell. "Mmmm" säger jag och bromsar.
Vilket självklart resulterar i att jag nästan kör in i en blå Saab. Föraren blängde ilsket på mig. Jag log och vinkade tillbaka.

Så går det när man har sovit tre timmar natten innan.

Jag har haft den bästa helgen på mycket, mycket länge.
Så otroligt roligt.
Jag tänkte bara säga det.