Nu har jag legat utslagen i sängen sedan i onsdags. Jag börjar bli redigt trött på det. Det finns inga som helst reserver att gå på och jag är helt kraftlös i hela kroppen. Nu har jag åtminstone orkat sätta mig upp i sängen för att försöka skriva lite.. Så jobbigt som det är just nu har det inte varit under hela behandlingen.
Smärtan har jag vant mig vid och jag vet att så länge jag bara äter maxdos av de smärtstillande vi har här hemma, klarar jag mig utan morfin. Det är däremot värre med den psykiska biten, jag tror inte jag insett hur nära slutet det egentligen är för så sakta som tiden går nu har den aldrig gjort! Jag vet att jag borde fokusera på att det bara är några veckor kvar, på att hela eländet snart är över men just nu är det helt omöjligt. Jag vill helst av allt bara gråta och skrika bort all smärta och all sorg men det finns inga krafter över till sådant och hade det gjort de vet jag inte om det hade fungerat. Men jag hade åtminstone gett det en chans..
Jag vill åtminstone tacka er som skriver, för det är verkligen uppiggande när man väl orkat sätta sig vid datorn och har några små meddelanden att läsa! Tyvärr orkar jag inte skriva så mycket mer, trots att jag verkligen vill, för det är så många tankar som snurrar i huvudet och som verkligen skulle må bra av att få bli utskrivna från min överhettade hårddisk till hjärna. Men det går inte. Händerna krampar och jag är ärligt talat näst intill helt slut efter att ha skrivit denna lilla rapport. Jag kan inte längre få ut tandkrämen ur tuben själv, jag kan absolut inte öppna några burkar eller flaskor och att kunna sträcka ut fingrarna helt är en förmåga jag förlorat. Nu inser ni säkert själva vilken utmaning det är att få fingrarna att träffa rätt knappar på tangentbordet, haha!

Men en liten ljuspunkt finns det trots allt med dagen, min kära vän fick med mig ut en stund! Jag gick några meter, vilade i rullstolen och sedan gick jag några meter till. Och ja det var riktigt skönt att få andas lite frisk luft, låta solens strålar värma kinderna några minuter och att få se något annat än det man har möjlighet att se ifrån min säng! Efteråt var jag helt slut och sov i en och en halv timma. Kanon - nu kommer de nya sömntabletterna antagligen få det ännu svårare att utgöra sin funktion ikväll. Jaja, jag kan inte göra så mycket åt saken, nu skall jag fortsätta vila och verkligen försöka fokusera på att detta snart är över!