Lostdagen
Lostdagen, äntligen, det låter ju jättekonstigt men jag längtar hela veckan till onsdag klockan 21.00, det finns så många och så mycket annat man kan längta till, som jag egentligen kanske borde längta till, men allt annat jag känns så fantastiskt långt borta. Det gäller att hitta de små sakerna som förgyller en dag!
Idag är det alltså onsdag, mitt i veckan, som vilken dag som helst egentligen, gick på första lektionen idag, sen orkade jag faktiskt inte mer, åkte hem, läste lite i min underbara bok, sen käkade jag lite potatis, har under senare tiden verkligen fått upp ögonen för potatis, det är det enda jag är sugen på! Fråga mig inte varför. Sen sov jag, hade planerat att vakna vid tvåtiden, plugga en ordentlig stund för att lätta lite på samvetet, men saker och ting blir sällan som man tänkt sig, så nått plugg blev det med andra ord inte. Istället vaknade jag halv fem, drack sex glas vatten (inte konstigt att jag är kissnödig heela tiden :P ) gick sen en sväng med Otto, och nu sitter jag här, ensam i mörkret. Och det är så skönt. Jag älskar när det är tyst hemma, när ingen annan är hemma, man kan tänka så mycket klarare då.
Tankarna är inte de ljusaste, i alla fall inte idag, dom var det igår, igår var en riktigt bra dag, men idag är allt snarare tvärtom. Jag orkar inte koncentrera mig någon längre stund på någonting. Tankarna går till det där som känns borde vara så långt borta, men som just nu bara kryper närmare och närmare, sjunker längre och längre in och börjar ta den plats den uppenbarligen förtjänar och kräver. Det jag förut var så säker på aldrig skulle hända, det jag förut var så säker på jag aldrig skulle behöva få uppleva, det är här nu. Är det inte konstigt med allt som egentligen kan hända en, du kan dö av att gå över vägen, du kan få en hjärtattack i princip när som helst, och du kan få cancer när du är 17 bast. Pang bom, bara sådär, bara att acceptera, bara att ta emot, bara att gå igenom.
Det finns inga alternativ, eller jo, det kanske det visst gör, men jag har gjort mitt val, jag skall överleva. Det valet innebär mycket, vissa saker måste göras men förhoppningsvis kommer jag i slutändan bara kunna säga att jag blivit starkare av det.
Idag är det alltså onsdag, mitt i veckan, som vilken dag som helst egentligen, gick på första lektionen idag, sen orkade jag faktiskt inte mer, åkte hem, läste lite i min underbara bok, sen käkade jag lite potatis, har under senare tiden verkligen fått upp ögonen för potatis, det är det enda jag är sugen på! Fråga mig inte varför. Sen sov jag, hade planerat att vakna vid tvåtiden, plugga en ordentlig stund för att lätta lite på samvetet, men saker och ting blir sällan som man tänkt sig, så nått plugg blev det med andra ord inte. Istället vaknade jag halv fem, drack sex glas vatten (inte konstigt att jag är kissnödig heela tiden :P ) gick sen en sväng med Otto, och nu sitter jag här, ensam i mörkret. Och det är så skönt. Jag älskar när det är tyst hemma, när ingen annan är hemma, man kan tänka så mycket klarare då.
Tankarna är inte de ljusaste, i alla fall inte idag, dom var det igår, igår var en riktigt bra dag, men idag är allt snarare tvärtom. Jag orkar inte koncentrera mig någon längre stund på någonting. Tankarna går till det där som känns borde vara så långt borta, men som just nu bara kryper närmare och närmare, sjunker längre och längre in och börjar ta den plats den uppenbarligen förtjänar och kräver. Det jag förut var så säker på aldrig skulle hända, det jag förut var så säker på jag aldrig skulle behöva få uppleva, det är här nu. Är det inte konstigt med allt som egentligen kan hända en, du kan dö av att gå över vägen, du kan få en hjärtattack i princip när som helst, och du kan få cancer när du är 17 bast. Pang bom, bara sådär, bara att acceptera, bara att ta emot, bara att gå igenom.
Det finns inga alternativ, eller jo, det kanske det visst gör, men jag har gjort mitt val, jag skall överleva. Det valet innebär mycket, vissa saker måste göras men förhoppningsvis kommer jag i slutändan bara kunna säga att jag blivit starkare av det.
Jag tror det gäller att se på saker från den positiva sidan, visst, klart det är så, men orkar man det hela tiden? Uppenbarligen inte jag i alla fall.
Kommentarer
Postat av: Emma
i tried to be chill but your so hot that i melted
Postat av: Anna
hödöpö- goodluck imorgon ringer dig under dagen! (L) älskar dig!
Trackback