Home sweet home. Äntligen hemma igen, de är väldans snälla på avdelningen men nog är det skönare att vara hemma, i alla fall så länge man mår bra.

Det var en lång dag igår, började med att en jätteläskig människa skulle ta blodproverna på mig, haha jag vågade knappt låta henne sticka mig, de är så skumma på labbet där.

Denna gång skulle det inte bli som förra, de lovade göra allt för att det skulle bli lättare. Så dropp några timmar innan, och sen cytostatika.. Det gick faktiskt bra, jag åt till och med under cellbehandlingen, lysande. Att Sofia var med gjorde det mycket lättare, det hade vart en ofantligt mycket längre dag utan hennes sällskap och jag tänker ta med mig någon nästa gång också, ush, en hel dag där är för mycket annars. Sova över ville de ändå att jag skulle göra, började må illa på kvällen men efter lite jag-vet-inte-vad-spruta så försvann även illamåendet och jag kunde sova några timmar. Så nu är jag hemma igen, helt slut men glad. Lättad. Tankarna har gått tillbaka så många gånger till hur det var förra gången, och hur mycket jag inte ville att det skulle bli så denna gång, underbart att det gick så bra!

Så nu är det uppehåll, Block 1 är avslutat och nästa block sätter igång 9 november, två veckor av lite vila, det blir bra det. Färre tabletter blir det också, och färre hårstrån, de bara rasar.

Nu skall jag vila en stund men först bara måste jag få njuta av min första ostmacka på alldeles för länge! Där har vi ett plus, jag får börja äta ost och banan igen, sedärja, där blev min dag genast ljusare!