..att det knappt finns, vilken fruktansvärd lång dag! Åtta timmar tog det, sen fick vi åka hem. Blodvärdena var bra så det blev dropp. Eftersom de inte blev många timmars sömn inatt tog jag igen det de första timmarna, tills tolv tiden, då kom eva, vilket var tur, det var riktigt segt innan. Vi kollade på en knasig film, åt lite och snackade, skönt att inte behöva vara ensam. Eller ensam är jag ju aldrig, fel ord, det springer doktorer och sjuksköterskor, kuratorer och lärare ut och in mest hela tiden, men det är en annan sak då en kompis är med, mycket bättre.
Jag mådde illa idag, det gjorde jag inte förra gången, det var lite svårt att både äta och dricka men de har så många olika alternativ mot illamåendet på min avdelning att det till sist tog ändå, så vi fick åka hem. Skönt. Sedan jag kom hem har jag bara vilat, käkat mediciner och försökt dricka vatten, som jag måste göra. Nu ska jag snart gå och lägga mig, varken kropp eller knopp hänger riktigt med och jag känner att en sovmorgon, eller åtminstone en hel natt med sömn, nog skulle göra saken rejält mycket bättre. Satsar på det, godnatt.