Det var längesen mina kinder varit så blöta av tårar som de varit idag, det var längesen jag känt mig så kraftlös och det längesen jag tvivlat så som idag.. Jag antar att det är så det skall vara, jag antar att man måste få ha sina perioder men när man väl är mitt i de där perioderna är det svårt att se ljuset. Det är svårt att se det där ljuset längst upp på toppen, det där ljuset jag så gärna vill nå, det där ljuset som jag aldrig förr tvivlat på att nå. Men då verkligheten smyger sig på och då man inser, och börjar fundera på hur mycket man har att förlora, så brister de mesta försvaret man byggt upp. Den fysiska smärtan är bättre än den psykiska även om den oftast är mer märkbar och svårare att dölja, för det psykiska kan du alltid dölja, det handlar bara om ren vilja. Med smink och peruk, med kläder och ett leende kan ingen se vad som döljer sig bakom skalet och ingen som inte vet kan misstänka något. Oftast är det en trygghet, men ibland är det en tanke som skrämmer slaget på mig.