Det finns en helg..

Det finns en helg på året som tillhör oss, det finns en helg på året som alltid kommer få mig att tänka på oss. Den helgen är denna helg och även om det inte är som det varit de senaste åren kommer den alltid påminna mig. Påminna mig om vilken fantastisk kompis jag har, påminna mig om att jag är lyckligt lottad som har en vägg att alltid luta mig mot. Vi har gått igenom kriser båda två, men alltid klarat det, så varför skulle vi inte klara det denna gång? Ja säg, varför inte..
Jag hade så gärna velat sitta där med dig nu, käkat taco och skrattat. Som vi alltid gjort! Hoppats att det skulle komma lite snö som våra favoriter hade kunnat leka i, lite snö som skulle lysa upp det annars så täta mörkret. Vi har aldrig grälat eller tjafsat, det kanske inte spelar någon roll, man kan säkert vara lika bra kompisar även om man gjort det, men på något sätt känns det som om det blivit våran grej, att vi alltid hållit sams och att vi förhoppningsvis alltid kommer göra det. Skulle det inte bli så, för man vet faktiskt inte - vi kanske rycker ihop så det står härliga till, så tror inte jag att det hade spelat någon roll för vi har alltid förstått varandra så bra och jag är övertygad om att det kommer att fortsätta så.
Nu får du gå där själv, utan mig och jag utan dig, men vi är ändå inte själva, åtminstone inte du, för jag har tänkt dig och våra små, och stora, guldklimpar hela dagen!
Ibland räcker inte orden till och ibland går inte allt att säga på telefon eller rakt in i den andres ögon och därför kan det vara lättare att skriva ner det för jag vet att du läser. Egentligen hade det inte spelat någon roll om du inte läst, det är bara mina egna tankar och känslor som har ett behov av att bli avlastade, och att skriva av sig är en väldigt bra avlastning. Ibland behövs inga ord, ibland räcker en blick eller bara tystnad, för vi förstår varandra ändå. Självklart är det viktigt att du förstår vad jag menar och att du vet vad jag känner men jag hoppas, och tror, att du kanske redan innan visste om det. För jag tror faktiskt på att vissa människor helt enkelt hör ihop. Det är svårt att se tangenterna då ögonen är överfyllda och då man ständigt måste torka fingrara för de är blöta av tårar men nu har jag i alla fall fått ner det mesta av det jag vill få ner. Det är sparat i både minne och på papper och ingen har någonsin rätten eller makten att radera det.

Kommentarer
Postat av: Sandra

Johanna gumman, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eller säga.. Jag blev bara så glad av att få läsa det du skrivit. Det har alltid varit du&jag, och det kommer alltid att vara! Jag finns här för dig, lika mycket som du finns för mig! Jag älskar dig!

2006-12-10 @ 10:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback