Det gick helt okej på sjukhuset idag. Andra kontrollen sedan avslutad behandling och ultraljudsdoktorn sa att han inte kunde så några direkta förändringar!
Så nu återstår bara definitivt svar samt svar från röntgen.

Det var svårt att bli stucken idag. Jag var fullt preparerad med fyra emblaplåster, men först efter 25 minuter och tre stick senare, släppte jag ifrån mig något blod.
Porten sattes till slut i handen och jag fick kontrastmedel. Jag mådde jätteilla. Verkligen j ä t t eilla. Men svalde gjorde jag, och lyckades undvika att spy ner röntgenrummet. Jag kände mig stolt.

Sedan gick vi till ultraljudet där det var en jättetrevlig doktor som undersökte mig. Hans lillebror hade haft precis samma sjukdom som mig, och det var så mycket jag kände igen mig i då han berättade!

Pappa och jag åt lunch. Pappa åkte och handlade och jag gick till psykologen.
Jag tror faktiskt att det var det bästa samtalet någonsin idag.
När jag gick därifrån kände jag mig verkligen lättad. Jag skall tänka på ett nytt sätt nu. Koncentrera mig på vad jag själv behöver/vill/orkar och kan göra. Helt enkelt dra ner på tempot lite.
Vi bestämde att vi skall träffas nästa gång den 25 oktober, och då skall sjukgymnasten vara med också.

Efter sjukhuset åkte jag och pappa till kyrkogården. Tände ljus och gjorde det fint på farmor och farfars grav. Riktigt fint blev det!