Nere
Det var längesen.
Visserligen innehöll den bara två lektioner, men det räckte gott.
Jag är helt slut.
Inte bara på grund av idag, jag känner mig allmänt slutkörd. Jag vet inte riktigt vad det är, kanske blev det för mycket i helgen, med fyra kvällar på raken. Men det var ju så kul! Och jag vill inte missa något nu, när jag är så mycket piggare.
Men något är det. Jag är ganska ledsen. Det känns ofta som om jag ska jag ska börja gråta, egentligen helt utan anledning. Det är bara två dagar kvar på behandlingen och egentligen borde jag väl vara själaglad.
Det är jag också.
Det skall verkligen bli såå skönt att slippa åka till sjukhuset varje dag.
Men jag oroar mig. Det är jobbigt att veta att det snart är "slut". För nu har jag under knappt åtta månaders tid hängt upp min vardag på sjukhusbesök.
Varje dag har handlat om cancern, nästan varje konversation har innehållit något om min cancer och i princip allting har påverkats av att jag är sjuk.
Varje dag har blivit till en kamp att överleva.
Men hur blir det nu?
Vad kommer jag nu att göra på dagarna, vad kommer jag nu att fundera på?
Och framförallt - vem har koll på cancern? Vem har koll på att tumörerna inte börjar växa igen?
Hittills har jag kunnat förlita mig på doktorer och maskiner, mediciner och blodprover, jag har liksom alltid vetat att någon eller något hållit cancern under kontroll.
Och det har varit en otrolig trygghet.
Nu rycks den tryggheten bort. Nu kommer jag inte längre kunna lita på något annat än min egna instinkt.
Det är ungefär tre månader kvar tills den första utvärderingen görs.
Tre månader.
Det är en väldigt lång tid tycker jag. En lång tid som kommer innehålla mycket tankar, och en hel del rädsla.
Rädsla för att allting inte gått som det ska.
Jag tycker du ska koncentrera dig på allt gott som slutet av behandligen medför. Du kommer med all säkerthet bli piggare och piggare för varje dag. Få nya krafter hela tiden, kunna gå ut med din vänner. SLIPPA sjukhuset.
Besöket om tre månader är lång fram i tiden. Lev för dagen Johanna. Jag har för mig att du sa att man gör det när man drabbas av en så svår sjukdom som cancer. Eller så är det bara alla andra som säger det. Men det låter i alla fall klokt.
Jag blir så glad av att du snart är färdigbehandlad. F*N VAD GÖTT! Vill jag abra skrika rakt ut för din skull. Det tar vi senare tycker jag.
Så, när får du ta din första öl då? ;) Antar att du har väntat på den eller kanske på en cider. Vad jag vet så är det inte så nyttigt med rusningsdrycker när man tar mediciner och bahandlas mot cancer.
Snart får du börja räkna ner till alla resor och äventyr du ska fara iväg på. Jag väntar med spänning. Pussar & Kramar/ Mats
Johanna, när något tar slut eller förändras är det alltid skrämmande. Visst blir det en viss oro för dig med ditt nyan liv.Men det liv vi har är det liv vi ska leva.Du har ändå gått segrande ur detta din
esa närmar sig sitt slut.Visst, det finns aldrig några garantier för att allt ska bli bra, men det finns det inte i något fall.Aldrig någonsin. Du kommer att hitta din nya roll i ditt nya liv. Låt det ta den tid som behövs för det. Men lev under tiden ditt nya liv och stoppa fötterna ner i livet en liten bit... då och då.Så en vacker dag har du hittat din nya väg.... som leder till ditt nya liv... Bamsekramar Tania och en massa blöta hundpussar
Hela vägen finns vi där. På alla sidor om dig. Vi ska ha en skitbra sommar och de där tre månderna kommer gå fort. Sen så kommer det förhoppningsvis posetiva resultatet! Så mycket som du har kämpat, som vi beundrar dig och ditt mod och din styrka, du skulle bara veta Johanna! Det är klart att mycket blir annorlunda nu, och att det är meningen att allt ska återvända till vardag, bli som förut. Men som förut blir det säkerligen aldrig. För förut var innan, nu är du många erfarenheter rikare och trots att alla tankarna snurrar många varv i huvudet så ska det nog lugna sig och allting bli ny vardag igen, så småning om. Det tar tid, det gör ju alltid det, men så klart så ska allt bli bra. Det kommer bli kanonbra. Sätt mål mot sommaren och mer leende sol så ses vi snart. Längtar efter ditt leende! Älskar dig. Bamsekram!
Så klart att du kommer att ha dagar då du är deppig och orolig. Det har vi alla. Du kommer att gå på kontroller länge och ingen släpper taget om dej. Känn dej trygg i det. Alla som är friska idag vet inget om morgondagen.
Du kommer att för var dag som går känna att du blir starkare hela du. Jag tror att det går fortare än du anar.
Nu har du blivit omhändertagen av så många så länge så du kommer att tycka det är så skönt att bara få vara och att klara allting själv igen. Du lägger snabbt mycket bakom dej och ser allt det ljusa som du har framför dej i livet. Och du Johanna, det är mycket som väntar på dej nu!
Kram/Elisabet