Skolan läggs ner..
..åtminstone tills vidare. Tills påsk. Jag orkar inte mer. Då det varken finns kraft till att ta sig upp ur sängen eller till att äta själv utan att bli hotad med sond, är det inte heller rimligt att räkna matte eller skriva fördjupningsarbeten i olika ämnen.
Nej, nu blir det vila och försök till att finna kraft till att klara av de närmaste veckorna. Det har aldrig känts så tungt som det gör just nu. Jag saknar de allra flesta av mina kompisar, jag kommer inte utanför dörren och dagarna flyter endast förbi med hjälp av smärtstillande tabletter. Jag vaknar runt fyra på nätterna, mår illa men skakar av hunger. Mamma kommer med rostemacka, vilket är det enda jag kan tänka mig att äta, Panodil och tabletter mot illamåendet. Hon är min räddare i alla situationer.
Sedan kan jag inte somna om, jag ligger och vrider mig till runt klockan sju, då brukar lillebror vakna vilket betyder att jag inte behöver vara ensam, så då går jag också upp.
Imorgon kommer säkerligen bli lite lättare! Då skall jag bara försöka äta och vila, bli av med den otroliga press som känns som om den tynger ner hela mig till botten av.. ja, jag finner inte riktigt orden.. till botten av elände och vardag kanske.
Stor kram till alla er rara själar som trots allt gör att jag står ut med en dag till!!
Kämpa på Johanna, det är verkligen inte långt kvar nu! Och sen när allt är över har du hela livet framför dig att göra vad du vill med.. skolan finns kvar alla dina vänner finns kvar.. snart så är du frisk. snart, snart, snart.. =) massa kramar!
Kämpa på!!! Nu är det inte långt kvar, du kommer snart bli frisk. Skolan kan vänta. Jag vet det är surt, samma sak hände mej. Men du kommer att ha massor av tid att ta igen det senare.. Hoppas du mår bättre snart!!!
Många kramar från mej! /Jonas
Bara några veckor kvar! Kommer sakna dig i skolan nu, men då kommer jag och hälsar på dig istället! Snart ska vi ha så kul och vara SÅ galna tillsammans, hela gänget! Jag längtar förmodligen lika mycket som dig! Älskar dig <3
Ja, carro o pillan SNART! Jävlar, ni är inte utan mig i laget länge till ;)
Jonas, det var längesen jag pratade med dig kom jag just på, du är väll nästan klar med din behandling nu?! Åh, alla grattis till dig isåfall, måste firas när skiten är över för mig med!!
Och Eva, ja - jag kan nästan börja gråta av förväntan och glädje då jag tänker på allt kul vi ska göra snart. Snart! Tusen pussar
Vi saknar dig allihop! Jättejättemycket. Vi hörs imorgon! Jag ringer dig hjärtat.
PUSS OCH KRAM!
Strunta i skolan. Gör verkligen det. Vad spelar det för roll om du får lägre betyg än du skulle haft om du var frisk, eller om du får dina betyg ett år senare? Johanna, lägg all fokus på dig själv nu. Det viktigaste är att du härdar ut den här sista biten. Ingen kommer någonsin klandra dig för att du lät skolan gå i andra hand. Jag tror redan du presterat mer än någon kan begära av dig.
Du är så inspirerande, Johanna. Jag vet att du känner dig svag men jag beundrar verkligen din styrka. Den finns där. Tack för att du delar med dig av vad du går igenom. Du hjälper både friska och sjuka.
Du är en kämpe.
Japp det var längesen! Klart det ska firas när du är färdig! Jag har ju lovat champagne ;) Jag blev i stort sett friskförklarad förra veckan, känns jätteskönt!! Din tur snart!!!!! :) Ta hand om dej... Stora kramar
Jag vill aldrig uppleva det du går igenom just nu. Eller så vill jag det. Det känns så jobbigt att läsa om dina tankar och din vardag utan att ha en aning om hur det faktiskt är.
Du vet ju att jag nydligen var i Polen. Då besökte jag Auschwitz och Birkenau. Guiden berättade om hur människorna bröts ned och blev svagare och svagare. Då plötsligt tänkte jag på dig. Inte för att det är Nazisiterna som skadar dig men likt väl Cancern.
Herregud vad jag hejar på dig nu. Cancern ska fan bort och du är snart där. Bort med skiten och visa att den aldrig mer är välkommen. Länge leve du och friskheten. Många kramar/ Mats
P.S
Jag blir alltid arg när jag tänker på cancer. Där av mitt ovårdade språk.
Ja Johanna, ibland blir vägen både krokig, backig och full av dynga och det blir jobbigt att ta sig fram till mål men ack vad man är stolt över sig själv när man klarade det. Lägg in en extra växel till nu Johanna, den har du! Målet är väldigt nära. Segerflaggan ska lysa i solskenet, fåglarna ska kvittra i kör. Vi är många här som ska vara med. Kram/Elisabet
Åååh .. tänker massor på dig nu och önskar att dessa dagar med smärta och illamående snabbt ska försvinna bort!
Fortsätt kämpa för det som är viktigt just nu, och ägna ingen tid och kraft åt sådan som lätt går att ta igen när du blivit frisk!
Massa tankar och kramar
Det låter som ett bra beslut, det räcker med allt det andra, hur positivt det än är med skola och vardag och vad nu normalt är så behöver man ibland bara bryta, få vila, få låta saker ta tid. Din beskrivning får mig att förstå mer hur Leon har haft det. Snart ska du också kunna säga: det var sista gången, nu är jag färdig. Hur oviss framtiden än känns så betyder det så mycket att kunna säga det: nu är det färdigt.
Håll ut, vila, ta små tuggor, lite i taget.
Kram,
Anna
Så bra att du lägger skolan på is! Det var klokt.Nu behöver du ju dina krafter till dig själv. Skolan kommer du att fixa senare. Med nya krafter kommer orken för skolan och bra betyg för dina fortsatta studier.Den tiden kommer och då får skolan sitt.Just nu är det ju viktigast att du har krafter till att kämpa dig igenom allt detta. Jag hoppas att du kan äta lite och att du får behålla det. Tanken på sondmatning......hmmm ....det får dig säkert att kämpa på lite extra med maten.Det är ett super hårt jobb du göra!! Skönt att du har dina vänner med dig. Kraaaaamiz Tania
Hej! Jag skrev till dig för ett par dagar sedan, och undrar nu om det är Ok för dig att jag länkar till din sida i ett inlägg?
Hoppas det blir bättre imorgon! Styrkekramar.
tänker på dig gumman!! vill komma och hälsa på dig snart ju! tjöta lite, äta rostemackor (älska!!) och läsa gossip girls.. ja kan tom tänka mig att ha högläsning för dig mitt hjärta! :D
kärleksfulla kramar!!
saknar dig!
Jag saknar dig med, så oerhört mycket. Jag saknar tiden med den friska Johanna. Men det skall vi ta igen tusen gånger om, vi skall leva som vi aldrig levt förut, vi skall krama ur livet som en våt wettexduk. Jag vet att du orkar! Tusen kramar!
Älskade vännen! Vi kommer sakna dej såå i skolan allihopa, men det verkar ju vara det enda rimliga..också blir vi desto gladre när du kommer tillbaka igen :D
Fast det har gått så lång tid kan jag fortfarande inte förstå, kan inte fatta vad som händer, jag har bara sett dig lite trött och att du har svårt att gå på sin höjd. Jag vill förstå, men samtidigt inte. För att verkligen förstå allt du är med om är så tungt att bära, och att samtidigt veta att det är ännu svårare för dej..nä det är inte lätt livet ibland..Men det är dalarna som gör topparna! Så tänk vilka jäkla toppar det kommer bli nu!!
älskar dej!!! så stå ut i väntan på hypertopparna!
Pussar & kramar
vänta med skolan. det e ju viktigare att Du blir frisk. Kämpa på! Det är många som stöttar Dig ser jag, måste vara en härlig känsla :) sköt om dig! Mvh Kumari
Vet inte hur intresserad du är över att få kommentarer av okända människor. Men jag ville bara säga att även om jag inte känner dig så hoppas jag att du vinner kampen om livet,och du ska göra det. För jag tror och tycker att du har en talang i att skriva,du får en verkligen att känna något av det du skriver. Och även om det inte är det du tycker att du själv är ämnad för att göra,så hoppas jag bara att ditt fortsatta liv blir till en glädje och att du får göra det du vill av det :)