Om att inte kunna beskriva
Jag har alltid tyckt det är väldigt svårt att beskriva smärta.
Den svåraste frågan att svara på är alltid Och hur känns det? De måste ju veta, eller de måste åtminstone fråga. Så jag försöker svara. Men det går inte. Jag blir aldrig nöjd med svaret, det hugger, det värker, det sticker, det strålar.. Jag finner aldrig riktigt orden.
Det går nästan aldrig att peka på ett enda ställe och säga där, precis där, gör det ont.
Men man kanske egentligen inte behöver kunna det heller, får jag smärtstillande dämpas det ju.
Det är bara det att jag kan bli så frustrerad. Så förbannat frustrerad över att inte kunna beskriva för en annan människa hur det känns.
Den svåraste frågan att svara på är alltid Och hur känns det? De måste ju veta, eller de måste åtminstone fråga. Så jag försöker svara. Men det går inte. Jag blir aldrig nöjd med svaret, det hugger, det värker, det sticker, det strålar.. Jag finner aldrig riktigt orden.
Det går nästan aldrig att peka på ett enda ställe och säga där, precis där, gör det ont.
Men man kanske egentligen inte behöver kunna det heller, får jag smärtstillande dämpas det ju.
Det är bara det att jag kan bli så frustrerad. Så förbannat frustrerad över att inte kunna beskriva för en annan människa hur det känns.
Kommentarer
Postat av: Tania
Johanna... kanske är det så att det är helt omöjligt att beskriva svår smärta för en annan människa som inte har en susning. Du kämpar på och fösöker förmedla din enorma stor kunskap i fråga om smärta....men vi som inte har gjort din resa kanske inte kan förstå även om vi försöker förstå dig. Men vi är med dig på din resa och försöker förstå din smärta och gör så gott vi kan även omm det ibland känns som vi skull kunna gör mera..... En jättekram till dig och dina närmaste som också har det superkämpigt. Kramar Johanna //Tania
Trackback