Om rädslan

Det var längesedan jag skrev. Känns det i alla fall som. Frankrike känns jättelångt borta! Solbrännan är bortregnad och på måndag börjar jag skolan.

Jag var ute och seglade med Eva i början av veckan, men började känna mig dålig redan andra dagen så jag åkte hem. Fick lite feber och huvudvärk, men det över rätt snabbt igen.
Jag fyller mina dagar med en hel del. Jag är borta hos mormor, träffar kompisar, ute och går, är i stan och fixar här hemma. Det blir inte så mycket vila, det känns som om jag har rätt fullt upp mest hela tiden.
Egentligen gillar jag det. Och jag vet att det bara är jag själv som kan sätta gränser och säga nej då jag behöver vila, för visst är det så att jag fortfarnade blir mycket trött oftare.
Men nu är det så här det ligger till:

Jag har mycket att ta igen, och det är nästan det enda jag tänker på. Jag tänker faktiskt rätt ofta på att jag skulle kunna bli sjuk igen. Vid den här tiden för ett år sedan hade jag inte en blekaste aning om vad som väntade mig eller hur mycket mitt liv skulle komma att kastas om.
Och tur är väl det.
Men  jag är helt enkelt rädd att detta ska hända igen. Jag tänker att om jag nu på nästa kontroll får reda på att tumörerna (mot förmodan) har börjat växa igen, eller att jag fått någon annan cancer, eller någon annan alvarlig sjukdom med för den delen (!), så vill jag kunna ligga där och tänka på allt roligt jag gjort.
Jag vill verkligen ta vara på alla chanser jag får till att göra något roligt, något jag kommer komma ihåg om jag nu skulle bli sjuk igen.
Jag vill verkligen fånga dagen.

Det gör ont att tänka så. Visst skall jag fånga dagen, det bör väl alla människor försöka göra, men att jag tänker så mycket på att jag kan bli sjuk igen får mig bara att vilja gråta.
Rädslan finns där hela tiden och den påverkar mig mer eller mindre i allt jag gör.

Det kan vara svårt att få ner tankarna ibland, och jag vet att jag skriver väldigt sällan numera. Men jag tänker fortfarande väldigt mycket och det går absolut inte en endaste dag utan att jag påminns om cancern.

Tack för varenda en av de fina kommentarer jag får, det är så kul att läsa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback