och jag bara gråter. alla era kommentarer, ni underbara människor om ni bara visste! om ni bara visste vad ni hjälper och stärker.
även om jag bara gråter, det är tyvärr lättast så. man behöver inte tänka så mycket, bara koncentrera sig på att få ur sig så mycket som möjligt. då när man ändå har chansen, då när någon ändå sitter där med mig, håller om mig och säger att allt kommer bli bra. för fan vad bra det skall bli.

det finns egentligen inte bara ett val. det finns det aldrig. man kan alltid välja - ge upp eller ej. vinna eller förlora. jag har gjort mitt val, det gjorde jag nog direkt då jag fick veta, 3 oktober, då gjorde jag mitt val, jag bestämde mig för att oavsett vad detta innebär så skall jag klara av det. det har bitit sig fast, och det var inte längesen jag insåg att det faktiskt fanns ett andra val. att det faktiskt finns människor som inte väljer det jag valt, att jag faktiskt skulle kunna välja att ge upp. aldrig säger jag bara. aldrig. 

nej tänk bara på hur bra allt kommer bli, - klart du klarar det här!!!!!
jaha. men om jag inte känner för att tänka så då? om jag får dåligt samvete för att jag inte tänker så. vad gör man då?
gräver ner sig själv.

deprimerande var väl ordet. sorry men ibland orkar man inte. tyvärr blir den känslan allt vanligare och vanligare, orkar inte. fan man måste ju orka.
Och det måste du med. vi måste orka, det finns inte många måsten i världen, men har man bestämt sig så har man. du måste orka. för min skull! tillsammans, alltid vi, varje sekund och minut.

ja nu var det väl bara typ tre toabesök, två värktabletter och tre knäckemackor kvar tills klockan ringer igen, ny dag, nya möjligheter - får väl jag hoppas på i alla fall. godnatt