Det finns en sak..

Det finns en sak jag aldrig skrivit om här på bloggen.
Det finns en sak jag försökt att inte tänka på och det finns något jag aldrig velat prata om.
Det har varit lättast så. Att försöka förtränga det faktum att en av mina största farhågor gått i uppfyllelse.

Det låter ytligt, det är det också.
Men ibland spelar det ingen roll, det handlar om vad jag tyckt varit som allra jobbigast.
Vad jag mått som sämst över.

Det är lättare att tala om att jag tappat mitt hår, nu. Nu, när det börjat växa igen.
Nu, när jag gått till skolan för första gången utan peruk.
I tisdags hade jag en sådan fruktansvärd ångest. Jag får sådana ångestattacker. Det känns som om jag inte kan andas. Trycket över bröstet bara ökar och ökar och ögonen blir alldeles rödsprängda. Jag ville verkligen inte att det skulle bli imorgon. Det fick inte bli onsdag.

Men det blev det. Hur lite jag än ville det så grydde även den dagen jag bestämt mig för att skippa peruken.
På riktigt. För alltid.
Anna, världens gulligaste, ställde upp och mötte mig vid taxin. Så kramade jag hennes arm hela dagen. Det kändes bättre så. Det kändes mindre ensamt.
För det är just ensam jag känt mig sedan jag tappade mitt hår. Det är faktiskt inte så lätt att som 17-åring plötsligt tappa sina blonda, axellånga lockar.
Att vakna på morgonen, slå upp ögonen och skåda en kudde full av ljusa hårstrån. Att inte kunna dra tröjan över huvudet.
Att stå framför spegeln, dra kammen genom håret och inse att man plötsligt har ett kamtag mindre med hår på huvudet..
Nej. Det är fan inte lätt.

Jag har alltid varit väldigt duktig på att dölja hur jag mår. Jag kan spela ett fantastiskt teaterspel så länge jag själv bestämt mig för att inte visa någon annan människa hur jag egentligen mår.
Men - den dagen jag såg mitt hår falla, förstod jag att detta aldrig skulle kunna gå att dölja. Åtminstone inte för alltid.
Och kanske har det varit, och är, just det som smärtar allra mest - att jag inte längre kan dölja att jag haft cancer. I samma sekund som jag klev in genom dörren till skolan gjorde jag valet att visa alla vad jag varit med om.
Om dem sedan förstod det eller ej, det kan jag inte veta.

Mitt självförtroende är nerkört i botten. Jag har aldrig mått så dåligt över mig själv som jag gör idag. Min kropp har förändrats så fruktansvärt mycket sedan jag fick cancer och det är något jag har väldigt, väldigt svårt att acceptera.
Någonstans känns det kanske som om jag borde vara stolt. Det känns som om jag, istället för att krypa ihop och gråta, kanske borde sträcka på mig och le.
Det är bara så himla svårt ibland..

Eva och jag provar hattar i Paris.

Jag skriver om det idag för att jag tror att det blir bättre så. Jag vet att jag måste glömma "den gamla Johanna". Jag vet att jag måste se framåt, glömma det gamla och fokusera på att hitta tillbaka till mig själv.
Det är tyvärr lättare sagt än gjort..
Men däremot tror jag på att man måste ta tag i sina känslor och tankar, jobba med det svåra och försöka vända det till något positivt.
Jag försöker, tro mig. Så gott det går..

Hej Johanna. Jag vet inte om jag skrivit något till dig förut, men jag är ofta här inne och läser..
Jag kände bara att nu, nu vill jag skriva något. För jag kan relatera till, inte förstå eller veta, hur du känner kring detta med ditt hår. Och jag vill säga att du är så grymt vacker, jag håller med vad Lina skriver här ovan; jag ser inte cancer när jag ser dig, på den bilden. Trots att du har "kort" hår, så tycker jag inte att det ropar cancer.
Jag tycker du är en stark och modig tjej, det tänker jag på ofta när jag läser vad du skriver.
Tack för allt du skriver :)
Sofie

håller med ovanstående, du är riktigt jäkla snygg!!! :D Och du, det är inte många som faktiskt kan se så snygga ut i så kort hår :p Hehe...

Utan hår eller inte, vacker är du i alla fall. Jag förstår att det är riktigt jobbigt för en tjej att tappa allt sitt hår. Det är något jag själv hade tyckt varit jobbigt. Nog om det, du är väldigt fin på bilden Johanna. Det kan man inte ljuga om.
Och så får man tacka för gratulationen. Att du inte hör av dig skadar inte alls. Tvärt om, det blir nästan roligare när du väl gör det då. När jag går in och ska läsa kommentarer och ser "Johanna" så blir jag alldeles spänd och glad. Nu har jag tagit tag i det som aldrig blev av och bengtsson_mats@hotmail... borde ha lagt till dig. Vi hörs Johanna. Det ska bli så kul att få träffa dig.
Märk klockslaget ;D Jag var inte ute igår, har haft huvudvärk i ett dygn nu. Puss och Kram/ Mats

Du är så VACKER hela du, Johanna. Det som gör dej sådär extra vacker är hela din insida, den vi har lärt känna nu.
Snälla, SÖTA underbara Johanna, Du ska vara otroligt stolt över dej själv!!!!!
Kram/Elisabet

Å, jag blir så tårögd när jag läser...Glöm inte den "gamla" Johanna, kom ihåg henne men tänk även på att den "nya" Johanna har något som nytt, något bättre, en helt annan styrka och erfarenhet. Och låt det ta tid att hitta tillbaka, låt det vara svårt, jag skall hjälpa dig att leta, jag lovar. Tusen kramar!

Tjennnnaa! Jag vet precis hur det var när började tappa hår, skitjobbigt! Men det måste nog ha varit mycket jobbigare för dej som hade så långt hår. Men tro mej, efter behandlingen så har mitt hår växt som ogräs och jag har t o m kunnat börja använda lite gelé i mitt hår :D Så ditt hår kommer du snart att ha tillbaka!!! Jag har sett två kort på dej, ett med hår och detta utan, men du är lika vacker på båda! Ha de så underbart nu så hörs vi snart hoppas jag! Ta hand om dej snygging ;)
/Jonas

jag är så stolt över dig johanna. jag vet inte hur jag ska skriva för att förklara! jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på dig i bamba! fyfan, jag ville bara ställa mig upp och skrika "titta här people! det här är min kompis, SOM HAR ÖVERLEVT CANCER!! som VÅGAR gå till skolan utan peruk!" åhh, jag har nog aldrig varit så stolt. jag tappade ord när jag kom tillbaka till mitt bord.
och gumman, ditt självförtroende kommer sakta men säkert byggas upp.. det är bara att låta det ta sin tid =)
massa kramar och kärlek! (L)

Du är helt underbart vacker Johanna.
Har all förtåelse och respekt för dina känslor som skriks ut i detta inlägg, och därför vet jag att jag inte på något sätt kan övertyga dig med den där meningen. Men det är ärligt och uppriktigt och en absolut sanning för mig - du är helt underbart vacker.

Du är så stark Johanna! Och vacker precis som du är
men jag kan förstå det du känner. Men fortsätt att
kämpa på, du kan komma hur långt som helst!
Längtar till sommaren - båten och havet!
Kramar till den finaste Johanna!

När jag började läsa din blogg så tänkte jag på dig som en jättesöt tjej utan hår. Ta det inte fel, men jag har personer i min omgivning som har haft cancer, så för mig är det självklart att du skulle vara utan hår. Nu när du säger det så kommer jag ihåg att jag inte läst något om att du tappat håret, men ändå känns det som att jag målat upp en bild av dig.
Att tappa håret för att man är sjuk är inget att skämmas för, men jag förstår att det har varit otroligt jobbig. Men du är väldigt vacker, både med och utan hår :)
Bamsekram!

du är sjukt söt tjejen!

Alltså, jag måste faktiskt instämma i det som redan sagts. Det första jag tänkte när jag såg bilden var "men gud vilka pinglor!!" Du och din kompis är ursnygga!! Du har klarat av hela den här resan med förnuftet och livsglädjen i behåll, så du fixar helt säkert att ta dig över den sista puckeln också... Dessutom kan jag skriva under på att håret blir MYCKET snyggare när det växer ut igen :-)

JAG ÄLSKAR ER!

Utifrån bilden du visar, är du otroligt vacker!
Med eller utan hår, du är du.
Jag kan verkligen förstå att du mått dåligt över håret. Jag har drömt mardrömmar om att tappa mitt hår, å skulle nog ta det hårdast, av allt, om jag fick cancer.
.
Men du, du strålar ändå. Det är något med dina ögon och ditt leende. Du är vacker, med eller utan hår!

Hej Johanna.. Har heller aldrig skrivit till dig förut. Men nu sitter jag här med gråten i halsen efter att ha läst alla kommentarer. Jag kan bara instämma med resten! Du strålar som den Vackra tjejen du verkar vara! Jag har sett många cancer patienter på mitt jobb och har aldrig sett en som ler och strålar så mkt som du gör på det där kortet. Tänk vad du ska stråla när ditt självförtroende är tillbaka.. då får dina kompisar fäkta bort killarna istället för att stötta dig!
Fortsätt stråla!!
Kram Angelica

Svar: Att fundera är klokt. Man bör tänka länge på vad man vill ha. Något man är säker på att man inte ska ångra. Att skriva något är smart, något som kännetecknar dig. Jag ska tatuera in min namnteckning en dag. Stället man väljer att sätta sin tatuering på är viktig. Jag har hela tiden tänkt att jag sätter mina på ställen där de är lätta att dölja, men också lätta att visa!
Det är smart å vänta till efter sommaren, eftersom man inte får bada eller sola på 2-3 veckor innan den läkt helt. Helst ska man inte göra det på ett längre tag så den verkligen är läkt. Så du är klok du :-)
Puss å Kram gullet!

Förresten, något du borde tatuera in är ett budskap som visar att trots det du gått igenom, så är du starkare än någonsin..
Något i stil med "What doesn´t kill you makes you stronger".. men den är kanske för skämtsam? Men något i den stilen..

HOPE är ett bra ord.
.
Det finns många ställen, personligen gillar jag:
♥ handleden
♥ ankeln
♥ nacken
♥ svanken
♥ under örat typ
♥ vid troskanten
♥ på överarmen
♥ på skulderbladet
.
:-)

Gjort en sak till dig i bloggen :-)

Det är precis dom alla säger. Du är bara så himla vacker! och härlig! och Modig! hade velat vara med dig förra onsdagen, för jag vet vad det betyder för dig. Tänkte på dig när jag vaknade, kanske kände du det =) Älskar dig.

vet att det kanske bara värmer en sån där liten pyttestund, men jag evt attden där gamla johanna finns där, vet att du började tröttna för ett bra tag sen p¨å att vara så stark som alla säger , du är skitsnygg i kort hår även om jag vet att det inte riktigt är din grej...jag älskar dig vännen och jag skall fan inte nöja mig med att du mår "okej" i sommar det vill jag lova!kärlek

hej johanna, jag har ingen aning om vem du är men man blir glad när man läser om hur du har kämpat tillbaka, det är kul att läsa och nu kunde jag inte hålla mig ifrån att skriva någonting. jag hittade hit via aftonbladet som hade publicerat en bit av ditt senaste hultsfred-inlägg på webben. att du kan fara på hultsfred är också hur kul som helst. kan inte tro att det är något annat än kul där. jag skulle ha velat fara dit i år också men det blev ett nej av föräldrarna... får vänta tills myndig ålder bara. och jag måste också säga det: det finns inte många som är sådär snygga i kortkort hår!
må bra och sköt om dig :)
Hampus