Framsteg
Det var det väldigt längesedan jag kunnat göra.. Musklerna och motoriken i händer och fingrar är som bortblåsta och jag har inte kunnat få upp mjölkpaket, bära tallrikar, knäppa knappar eller skära mat på mycket, mycket länge..
Men idag kunde jag alltså själv fixa mig ett glas juice! Jag blev så glad att jag satt och log hela frukosten, trots att jag var ensam hemma och mådde jätteilla.
Det går mot ljusare tider och nu har jag bestämt mig för att försöka cykla lite! Det blir spännande att se om jag återvänder levande. Fast det är ju i och för sig en träningscykel. Som sitter fast. Så jag lär inte komma så långt.
Men det skall bli kul!
Har just hittat dig o din sida..så roligt o läsa om dina framsteg! Din cancerform har väldigt god prognos, jag är säker på att det vet du redan!! Men usch o fy för alla jobbiga behandlingar!! Detta var ett litet avtryck så du ska veta att jag varit här! Stor Kram /M
Alla framsteg är ju glädjande, små som stora. Cykla på du så bli det ytterligare framstreg! kramiz Tania
jamen shit!juicepaket är ju fett avancerat...men fan va gött med cykeln faktiskt=)ha de fett min lilla plommongurka
Haha, min farfar kunde inte få upp möjlkpaket när han levde. Jag vet faktiskt inte om han bara skojade med mig eller om det verkligen var så att han var för oteknisk. För svag det var han inte. Annars hade han inte kunnat klättra i träd tills han blev 80+.
Cykla inte för fort så att du tappar kontrollen nu Johanna. Jag står vid målet och väntar på dig. Pussas hej/ Mats
Ja, visst är det en fin bild? :) Här är ju vädret så fint! Fast bilden är från förra våren, men så fort det kommer tussilago så ska jag ta lite nya. Gick det bra att cykla? Hoppas det! Jag tror att jag snart måste ta å köpa mig en gammcykel någonstans, för en träningscykel har jag inte råd med :P fast det är ju bra med en vanlig cykel med, då kan man ta sig någonstans samtidigt :P Jag vet att du klarar det här! Kram Pernilla
Juice, cykling, sol och glatt humör....det känns som om du har hittat närmaste vägen i mål nu. Ha det så bra Johanna! Kram/Elisabet
go!...
Tack för omtanken, och det har precis löst sig! Svaret blev nej, och allting handlade om min pojkvän som tackade nej till ett militärjobb uppe i boden. annars hade vi haft ett distansförhållande på 65 mil de närmaste två åren. Och det hade jag inte klarat. Men allt gick som sagt bra! Vad har hänt för dig idag? Bara pigg å glad med träningsvärk eller? ;) Kramar!
Tänkte bara fråga hur gammal du är? du ser så himla ung ut