Allt gick bra idag. Eller, det kändes åtminstone helt okej.
Jag brukar tycka det är väldigt jobbigt att åka till avdelningen nu för tiden, men alla är så gulliga så idag var det faktiskt inga större problem.
Svaren på den utvärdering vi gjorde i dag får vi förhoppningsvis på fredag, om de hunnit kolla på alla bilder tills dess, men det trodde dem att de skulle fixa!
Men ett litet hum om läget lyckades jag ändå få idag. Läkaren som skötte ultraljudet var väldigt vänlig och berättade hela tiden vad hon såg. Självklart kunde hon inte på rak arm försäkra oss om att det inte var några förstorade körtlar eller liknande, men hon såg ingenting misstänksamt vid de första bilderna idag.
Det känns skönt!
Mina värden var dessutom bra! Sänkan var visserligen hög, men det beror antagligen på den förkylning jag haft ett bra tag nu.

Angående den ständiga tröttheten beror det antagligen till största del på strålningen. Så även muntorrheten som jag aldrig blir av med. Fast den har jag nu fått tabletter emot, som skall hjälpa.
Men tröttheten beror nog även på hela situationen.
Jag har hela tiden tänkt att en dag, eller säkerligen flera dagar, så slår det tillbaka. Plötlsigt kommer allt över en och jag tänker på allt jag gått igenom.
Det är en sådan period just nu. Jag tänker helt enkelt för mycket.
Och visst kan man bli trött av att tänka!

Nej, dagen har varit helt okej. Visserligen känns det som en halv evighet tills det blir fredag men jag vet att det kommer gå fort. Då får vi veta, då får vi förhoppningsvis ett besked som tar död på all oro och nervositet.

Ett stort tack till varenda en av er som skriver kommentarer och hälsningar till mig! Det värmer så att läsa.

Mormor har bakat bullar till mig idag, så nu skall jag äta en sådan, och sedan (för ovanlighetens skull) gå och lägga mig och sova!
Kram