Dessa två dagar jag haft glädjen till att spendera hemma gick ruskigt fort. Nu är de över och imorgon blir antagligen en lika seg dag som alla de andra dagarna på sjukhuset brukar vara. Imorgon skall jag visserligen både träffa psykolog och sjukgymnast så förhoppningsvis kommer tiden gå lite fortare än annars.

Imorgon är det bara en vecka kvar till nästa uppehåll. Skönt. Trots att det de flesta dagar aldrig förr gått så sakta som de gör nu, känns det ändå som om de drygt tre månader jag levt med cancer gått väldigt fort. Tiden har på något sätt rusat iväg och jag har kommit lite på efterkälke, det är så mycket jag missat och så mycket jag velat ha annorlunda. Jag vet att det inte är någon idé att älta, jag vet att det blir enklast om man bara accepterar och gör det bästa av situationen - men när man inte orkar det, vad gör man då? Jag tycker ändå att jag oftast gör det bästa av situationen, jag försöker verkligen alltid och ibland överträffar jag mig själv, jag kan till och med bli riktigt stolt över mig själv ibland, även om det låter hemskt att erkänna..
Ibland gör jag självklart fel - eller det blir fel - ibland är det mitt fel och ibland är det cancerns fel men jag brukar skylla på cancern, det är lättast så och i grund och botten är det faktiskt den som ställt till det. Jag försöker att placera cancern på en ensam pall, jag försöker övertala mig själv och mitt sega päron till hjärna att jag och cancern inte är något som hör ihop.
För jag har inte valt att bli sjuk.
Jag sa aldrig att jag ville ha cancer.
Det var cancern som valde mig och varför den gjorde det har jag bestämt mig för att inte spekulera i. Nej, cancern kan sitta på sin ensamma pall och ta all skit, det är inte mitt fel att jag ibland säger "fel" saker, det är inte mitt fel att allting inte alltid blir som vi planerat och det är inte mitt fel att andra människor runt omkring mig påverkas så mycket. Det är cancerns fel alltihop.
Mycket har självklart förändrats men jag är inte utbytt, jag är samma gamla Johanna som innan jag fick det där beskedet, samma gamla Johanna som den andre oktober..
Så det så.