Blodvärdena var bra idag. Allihop hade pinnat upp en liten bit och nu ligger de över gränserna.
Det är egentligen inte så konstigt, för det onda i munnen har börjat ge med sig. Jag tog de sista medicinerna mot infektionen i munnen idag, och de har hjälpt.
Detta har självklart lett till att jag inte längre behöver leva på vattenmelon, potatismos och näringsdrycker, utan att jag nu faktiskt kan tugga!
Mat ger energi och idag har jag känt mig riktigt pigg!
Nu hoppas jag bara att det skall hålla i sig..
För varje gång jag börjar bli bättre, och känner mig piggare, så vänder det alltid så plötsligt.
Ena dagen är det 2,5 km gång i skogen, nästa dag är det utmattning och smärta.

Jag gillar inte det där. Att det vänder så fort. Jag gillar inte att bli besviken. Och det är just precis det jag blir de dagar då jag planerat och sett fram emot saker som jag sedan inte klarar av att genomföra.
Jag blir så jätteledsen och någonstans känns det som ett litet misslyckande då jag tvingas säga nej till någon eller avstå från något.
Ett poäng till cancern liksom.

Men. Nu är jag pigg och då passar jag på att njuta av det!
Det går ju inte att hela tiden gå och oroa sig och fundera över hur morgondagen kommer bli.
Då blir man ju tillslut knäckt.

En vecka kvar, sedan sätts strålningen mot mjälten igång. Jag ska försöka ta vara på tiden fram tills dess, passa på att försöka ta mig till skolan och träffa kompisar!
Kram till er och Godnatt