Förlängd behandling
Bara tre dagar kvar att kryssa för på den rosa, fina lappen mamma satt upp på kylskåpet!
Tre dagar! Det här måste vara för bra för att vara sant, tänkte jag.
Det var det också.
Tyvärr.
Jag hörde samtalet trots att jag stod i duschen. "Jaha.. ja.. jag får ju prata med Johanna om det här.. men vi har väl inget att välja på.."
Jag kände klumpen i magen växa. Stod kvar i duschen så länge jag kunde, hittade på nya saker att sysselsätta mig med. Men då jag tillsist gått igenom hela badrummets sortiment av tvålar och krämer insåg jag att jag faktiskt måste gå ut någon gång.
Varför inte bara få det överstökat?
Men mamma hade gäster och jag visste att hon inte skulle säga något innan de gått, så jag gick in på mitt rum och klädde på mig istället.
Klumpen växte ännu mer. Det brände i ögonen och jag sa till min bror "Jag tror det har hänt nått med mig..".
Mamma sa hejdå och kom upp för trappan. Jag stod i köket och skar vattenmelon.
"De ringde från sjukhuset Johanna och tyvärr är det så att du måste stråla mjälten också".
Hon hasplade ur sig det så fort att jag knappt hann höra.
Men visst hörde jag.
Jaha, tänkte jag.
Hallå?
Det är nu du ska säga att du skämtar.
Men det gjorde hon inte. Hon stod bara tyst och tittade på mig.
JÄVLA FAN skrek jag, kastade vattenmelonen i diskhon, slet ner lappen från kylskåpet, rev den i små bitar och kastade den i soppåsen.
De måste tydligen stråla mjälten också. Jag vet inte så mycket mer. Tusen frågor snurrar runt i huvudet och jag vet inte ens om jag orkar bli arg. Men kunde de inte tänkt på det lite tidigare? Jag påpekade faktiskt minst två gånger att vi alltid trott att även mjälten skulle strålas. Men de var så säkra på att cellgifterna dödat alla tumörer där, det var ingen fara, jag skulle vara så glad över att slippa stråla mjälten! Detta hörde jag senast igår.
Vi ska ringa dem imorgon igen, få reda på mer fakta.
Behandlingen blir förlängd. Jag gråter mest. Det känns som om jag skall sprängas.
Det skulle ju bara vara en vecka kvar nu!!! Det skulle ju snart vara över, de hade ju lovat!!
Nu rök istället hela april.
"Jag är inte så säker på att jag orkar mer" viskade jag mot mammas axel.
Jag sprängs, jag måste ut.
Det är verkligen klantigt, du ska inte behöva utstå allt detta. Jag beundrar dig så mycket för allt du klarat än så länge, det är så jävla starkt! Är det nu några extra veckor kommer du, med hjälp av oss klara det. För inom en snar framtid kommer det ändå vara slut, Auf wiedersen! (tyskan hänger ännu kvar) och Då! Då står du där som den vinnaren du altid varit! För du är en vinnare och jag älskar dig så mycket.
Du har stått rakryggad och stark så länge nu. Jag kan inte föreställa mig hur fruktansvärt det måste kännas att få veta att det kommer ta längre tid. Du var ju så glad när du fick reda på att det var en dag mindre... och nu är det istället mer. Jag är så himla ledsen för din skull! Och arg! Nedrans tumörer! Kan de inte fatta att de aldrig kommer kunna vinna över dig? Kan de inte ge upp snart?
Gör någonting konstruktivt av all den energi du fick när du fick veta att det skulle bli en strålning mindre. Bli arg istället, på tumörerna. Nu tusan ska de bort, de vidriga små tumörerna! Att de ens vågar försöka skada dig mer. Nu ska de strålas sönder!
Den här kampen har ett slut, Johanna. Du är fortfarande nära. Ingenting ska kunna ta segerflaggan ifrån dig.
Fortsätt kämpa, Johanna. Jag håller din hand.
Sabina
Johanna, så klantigt av personalen som ringer upp och ger så olika besked, precis efter varann. Det är verkligen skandal ock ack så fruktansvärt jobbigt för dig och din familj.Att kastas mellan glädje och förtvivlan så snabbt. Jag förstår att både du och din familj nu har det jättejobbigt.Gråt du, i detta läge så behöver du det, då släpper en del av dina spänningar. Du grejar detta även om det frestar på!! Mängder av kramar till dig och hela din familj//Tania
Det skär i hjärtat att läsa hur hårt det är för dig :( Jag tänker på dig Johanna. Puss och Kram/ Mats
Jävla cancerskit! Stackars dig. Kämpa på, Johanna. Lätt för mig att säga, men oj så viktigt!
Tänker på dig. Kramar och tankar till dig.
Fy fan va elakt att säga två olika saker, arg blir jag när jag hör det. Tänker på dig. kram
Jag kan se...jag kan höra...jag kan känna all den förtvivlan som du känner. Jag känner mig så fruktansvärt ledssen för jag kan inget annat göra än lämna en Varm Stor Kram till dej....
Ge ALDRIG upp Johanna även om det känns svårt ibland!!!!!!Så som du kämpar förstår jag att tankar kommer som "jag vet inte om jag orkar mer".
All kraft och styrka vill jag ge till dej!
Kram/Elisabet
Usch, fan va förbannad jag blir! Jag förstår hur jobbigt det är för dig, men du måste kämpa på. Du klarar det, ge inte upp nu!
Jag har aldrig mött en så stark människa förut.. /P
Fy fan rent ut sagt, dubbla budskap är fruktansvärt man tappar ju förtroendet. När Sabina (min dotter) gjorde datortomografi så visade den inget och vi var överlyckliga så klart men vid MR så visade den en tumör stor som ett ägg. Du klarar det här Johanna men förstår din frustration. Tänker på dig och skickar stora varma påskkramar / Jeanette
=(
Det gör så ont i mig att läsa nattens inlägg. Jag läste din blogg senast igår och blev så glad för din skull att strålningen äntligen skulle vara över! Din lycka gjorde att min dag blev bättre. Jag gråter för din skull trots att jag inte känner dig. Hur kan läkarna, senast som igår, säga att du inte behöver stråla mjälten men nu helt plötsligt har de ändrat sig???
Du kommer att klara det här oxå och komma ut ur det som en ännu starkare människa än du var innan, trots att du känner dig svag och liten nu. Tänker på dig och önskar dig en bra påsk, trots att jag förstår att det kommer snurra många tankar i ditt huvud nu och tiden framåt. Stor kram!
ush ush ush! jag lider med dig johanna! fy fan vad tråkigt! jag vet inte vad jag skall säga. mer än att det bara är att stå ut!
gfvkqmyd kbdhswzc qecgahdu uvsbh dhkngtv twqpjny rqvfd
Cool site. Thank you.
Cool site. Thank you.
Cool site. Thanks.
Cool site. Thanks.
Cool site. Thanks!
Cool site. Thanks!