Dagarna på sjukhuset blir mest till en dimmig röra där jag någonstans i mitten oroligt svävar runt men jag kommer ihåg att jag fick dropp nästan direkt då vi kom in i lördagskväll. Jag hade knappt ätit någonting på hela dagen och hade fantastiskt ont i magen, en medicinläkare kom och klämde på magen, sa att han inte visste vad de kunde vara men att jag skulle få smärtlindring. Det fick jag också - morfin som tog bort de mesta av smärtan och sedan somnade jag nog. Natten blev lång, blodtryck och morfin var tredje timma och en orolig sömn gjorde att det kändes som en evighet tills det började ljusna utanför fönstret och min doktor kom.
Hon visste inte heller var det var för fel, jag fick morfin och illamåendemedicin hela söndagen och kirurgen kom upp på kvällen, alldeles för sent tyckte jag men han var superstressad. Han kunde inte heller säga vad felet var men ville ändå att jag skulle röntgas. Strax efter halv elva på söndagkvällen åkte vi ner till röntgen med en lite halvskum sjuksköterska som tuggade nikotintuggummi och hade fyra hål i öronen, han körde sängen rakt in i dörren och harklade sig lite smått otäckt varje gång han sagt något, men jag gillade honom ändå. I vilket fall som helst så blev söndagsnatten lite lugnare, sista morfindosen vid tolvtiden och sedan dess har jag klarat mig på Pandoil. Jag vet inte om läkarna egentligen är riktigt överens om varför jag haft så ont men nu kör vi på magkatarr, det var i alla fall sista budet. Nu är vi hemma igen och jag hoppas vi får stanna här åtminstone tills på torsdag, då är det dags för behandling igen..