Tredje oktober. Två år efter beskedet
Jag minns så väl mannen i den vita rockens ord. Det är en cellförändring i knölen på din hals, Johanna.
Cellförändring,
cellförändring,
cellförändring.
Ordet ekade mot ljusgula väggar i det lilla rum vi befann oss i.
En sekund, två sekunder.
Och så mammas skrik som skär genom den torra luften. Jag vänder mig om. Får syn på mammas förskräckta ansikte och pappas tomt stirrande blick. Herregud, säg att det inte är sant.
Idag är det exakt två år sedan jag fick reda på att jag hade Hodgkins lymfom – lymfkörtelcancer. Jag minns den tredje oktober med våta kinder och mörka tankar. Jag minns den dagen som kom att förändra mitt liv något radikalt, väldigt väl. Ibland vaknar man upp till dagar man aldrig trodde man skulle vakna upp till, och för mig är tredje oktober en sådan dag. Ett datum som för alltid är inpräntat i mitt innersta och som alltid kommer att påminna mig om en mycket tung period i livet. Men framförallt kommer den tredje oktober påminna mig om kämparglöd, en otroligt stark inre vilja och en obegränsad mängd kärlek och omtanke.
Idag, två år efter beskedet kan jag tänka att jag har kommit långt. Jag har vunnit kampen om livet och jag har på många sätt hittat tillbaka till mig själv och den självkänsla jag hade innan jag blev sjuk men som parallellt med att jag blev allt sämre och sämre, också sjönk mer och mer. Jag är stark idag. Jag vet att om jag bestämmer mig för någonting, så klarar jag det också. Det handlar bara om att ge sig f-n på att det ska gå!
Jag är stolt över mig själv och över vad jag har åstadkommit hittills i livet. Men framförallt är jag stolt över min fina familj och släkt och inte minst mina vänner. För dem, om någon, har kämpat. Utan dem hade allt varit så obeskrivligt mycket svårare.
Jag har en klump i halsen och jag har lite ångest idag. Men jag tycka att det är okej, för det är nuförtiden väldigt sällan jag har det, och är det någon gång man kan få känna sig lite nere, så är det faktiskt idag. Däremot tror jag mycket på vad mamma just sa till mig - man måste fokusera på framtiden. Hon är klok min mamma, för det har hon väldigt trätt i. Jag är ung och jag har förbannat mycket som jag ska hinna med innan jag har tid med att bli sjuk igen! Jag har drömmar och mål som jag har bestämt mig för att uppnå. Och för mig känns det väldigt viktigt en dag som denna. Tankarna på cancern och på min behandlingsperiod gör att jag blir ännu mer fokuserad och driven till att komma dit jag vill komma i livet.
Vilken klok tjej din mamma fått. Så fort tiden går, och ändå inte. Kram
Jag tror på dig, jag tror att du klarar av det du vill och jag vet att du är stark idag Johanna.
Kram/Elisabet
Att dessa ögonblick så tvunget ska fastna knivskarpt i minnet .. jag förstår inte hur hjärnan prioriterar.
Jag ser fram emot din bok, dina ord är starka och tänkvärda.
Du är min idol.
KRAM
...och en obegränsad mängd kärlek och omtanke.
ahhhaa, så var fortsättningen. :)
Starkar än stark?!
Ut i vädret o sug in den härliga höstluften.
... framtiden...
//M
Jag ger dig många många styrkekramar, du är en kämpe...
Hittade in hit via Dockmamman.
Läser dina ord.. Så kloka så starka... Trots allt jobbigt du gått igenom de här åren.
DU är en FIGHTER.. och en vacker sådan.
All lycka och styrka önskar jag dig
Christa
Hej,
Jag hittade också hit via Dockmamman. Har läst hela bloggen och skrattat och gråtit om vartannat. Du är en helt otrolig tjej och du skriver så fantastiskt bra. Jag blev så glad över att läsa att du ska skriva en bok. Och jag blir så maktlöst förb-d över att en så ung tjej ska behöva lära sig så mycket om livet. Och så fort.
Många styrkekramar
Hej Johanna ! Hittade oxå hit via dockmamman o sitter nu o läser din blogg. Vilken fantastisk tjej du e Johanna ! Så stark o så full av energi trots alla dina motgångar, fortsätt med det o se framåt i alla väder...Stor styrkekram från christel
Det är bra att fokucera, att se fram emot klara mål. Det gör att du blir starkare. Jag kommer att läse mycket mer i din blogg.
/PC
Känner inte dig eller din familj, men skickar en stor, varm kram till er ändå. Känner så väl igen det du skriver, från vår egen situation. Vissa datum är bara så jobbiga.../s
Hej Johanna! Jag läste ofta din blogg under din sjukdomstid och blev sâ förundrad över din klokhet och din förmâga att kämpa, mitt i allt det mörka höll du fast vid beslutet att vinna över sjukdomen. Jag är ocksâ säker pâ att du kan och kommer att genomföra allt det du bestämmer dig för. Är sâ glad för din skull att du tagit dig igenom sjukdomen och gâtt stärkt ur den. Lycka till med boken!!
"Jag är ung och jag har förbannat mycket som jag ska hinna med innan jag har tid med att bli sjuk igen! "
igen? det ska man väl inte förutsäga ska hända.. kanske inte var så du menade men det lät lite så.. :)
Förändring
förändring
förändring
Ditt liv har förändrats och jag förbannar den j*vla cancern som tog ett år från dig. Men jag är innerligt lycklig över att jag har fått träffa och lära känna dig. Jag trodde faktiskt inte det, första gången jag läste din blogg.
Hej!
Skönt att höra att det går att rätt håll, jag får så fina kommentarer av din mamma, hon är rätt lik min mamma i mångt och mycket. Men fan vad det är jobbigt att kämpa när man är på botten, fast å andra sidan är det bara en väg tillbaka och det är uppåt. Lycka till med skola och kärleken!
Hälsa familjen!
Kramar christina
Hej..
Har gråtit mig igenom en del av din blogg som jag gråter mig igenom det mesta just nu. Jag har nyligen fått beskedet att jag har lymfom. Hodgkins.. har börjat blogga själv om det. Tänkte att skriva av sig måste vara bra. Häftigt att se hur lika man reagerar på saker och ting. Jag har en miljon frågor. Men allt står still just nu, och jag vet inte hur bra det är för mig att läsa om andras biverkningar, men jag skull hemskt gärna komma i kontakt med dig. Vem kan bättre förstå än den som varit i samma situation? / Caroline
Va läskigt att ett år senare på exakt samma dag som du fick beskedet, så fick jag mitt körkort.. sammanträffande :) hoppas du mår bra min saknade vän!!
Vad sägs om SP1C-mys någon dag? Något vi orkar styra upp? Pussar och Kramar i massvis!
När skall du följa med mig till innebandy träningen igen? ;)
Skulle vara kul att få höra av dig..........
God Jul och Gott Nytt År!
Kram/Elisabet
Hej! Läste din blogg med fasa och tänkte: Nej,inte så ung. Jag har haft samma sjukdom och det är nu 10,5 år sen sista cellgiftsbehandlingen. Jag mår bra idag, om än det kvarstår ett handikapp efter cellgifterna. Tyvärr dödar det även friska celler också. Men jag lever och mina barn fick ha kvar sin mamma. Idag är jag stolt mormor till två små knattar
Kram
Underbart att läsa att allt gick bra för dig. Fprtsätt nu att njuta av ditt liv!