Sjuk
Bara tre kvar, sedan är skolan slut för min del och för denna terminen. Oj vad jag längtar.
Jag tror att bara för att jag går runt och tänker får inte bli sjuk, får inte bli sjuk, får inte bli sjuk, större delen av dygnet, så är det just därför jag har blivit sjuk. Vaknade med feber, huvudvärk och jättehosta. Och med hur mycket grejer som helst som måste fixas.
Vad roligt för mig.
Igår natt fastnade jag framför de texter jag skrivit då jag var sjuk. Vissa publicerades ju aldrig här.
En dikt som jag nu i efterhand tycker mycket om. Då, skrev jag den till mina vänner. Till min ena bror. Till min moster. Till mina föräldrar och till min mormor.
Håll min hand
så hårt du förmår
Snälla du
lova mig att inte släppa
Lova mig att du skall värma
min hand
Hur kall den än kan komma att bli
Lova mig
att oavsett hur många tårar
som än kan komma att rulla
ner för min kind
Att du ändå stannar
kvar vid min sida
Att du ändå stannar kvar
och slåss med mig
Är min medsoldat
Hur tungt
och hur tufft
detta än kan komma att bli
Snälla du
lova mig det
Jag kanske ska göra lumpen som en simpel amfibiesoldat. Men jag gör den som DIN amfibiesoldat.
Det är verkligen fantastiskt vackert skrivet!
Vilken otroligt träffande dikt, skulle jag kunna få låna den av dig?
Tråkigt att du har blivit förkyld, men KUL att det snart är sommarlov! Men jag antar att du ska förgylla några brevlådor med din närvaro och ha det bra med den som bara får dig att må så där du vet, otroligt härligt pirrigt bra! Han verkar jättebra och ni verkar bra för varandra!
Hälsa mamma!
Kram Christina
vilken fantastisk dikt! Hur gick det med din bok du skrev/skulle skriva?
jag lovar.
Härligt att läsa att allt är bra med dig, förutom förkylningen. Önskar dig en skön sommar!