Så blev jag för sista gången stucken i porten.
Tanken slog mig att jag kanske kommer sakna det.
Låter konstigt, och det är det säkert också. Men nu har jag ingen port. Nu har jag ingen käck liten kompis som man kan ta alla blodprover i.
Nu ska de i fortsättningen sticka i armen.
Det gillar vi inte. Onej.
Visserligen är det inte längre blodprover en gång i veckan, men ändå. Jag har sådana skräckupplevelser från vissa andra gånger jag blivit stucken i armen.
Äsh. Det är väl bara att bita ihop och titta åt andra hållet.

Operationen gick bra.
Nu är den borta. Min lilla kompis på högersidan. Nu känns inte längre slangen och kapseln. Nu är det bara ett ömmande ärr och ett blodigt plåster kvar.
Jag gillar inte att bli sövd. Man har inte längre någon kontroll. Man har inte längre någon chans att säga till eller reagera om något går fel.
Jag överlämnar mig i en människa jag aldrig träffats händer och till viss del skrämmer det mig.
Jag sa till pappa att om brandlarmet går eller om sjukhuset bli bombhotat under tiden jag sover, måste han se till att de inte glömmer mig.
Nu gick det inget brandlarm och de blev inget bombhot, så det var ju bra, men jag tror nog pappa fixat det i vilket fall, han är ju trots allt brandman. Haha.

Jag mådde jätteilla som vanligt när jag vaknade. Kvällningar och försök till att spy fungerade inte. Jag hade inte ätit på 12 timmar så magen var i stort sett tom.
Vi åkte tillbaka till avdelningen och jag sov lite till. Sedan åt jag en halv banan och pratade med min doktor.
Och sen, innan vi skulle åka hem, fick jag en nalle utav en av skötersorna!
En brun, ganska stor och mjuk nalle.
Det tyckte jag var gulligt gjort.
Så många fina nallar jag har fått sedan jag blev sjuk, sex stycken tror jag de hunnit bli!
Alla är så rara och omtänksamma.

Jag är dundertrött och lite lätt illamående, det gör lite ont där porten satt innan men annars mår jag bra! Det går nog snart över.
Trevlig helg allihopa! Kram