Strålningen planerad
Idag skulle strålningen planeras. Jag gillar verkligen inte det sjukhuset. Det är långa, kvava, fula korridorer och jag tycker faktiskt inte att personalen är några direkta stjärnskott. Åtminstone inte om man jämför mot Drottning Silvias, där vi brukar vara.
Här är människorna mycket mer rakt på sak, inte alls lika vänliga och jag fattar inte alltid vad de säger, för de pratar så fruktansvärt fort och mycket.
Det gjordes i alla fall en vakumkudde, som jag tydligen skall ligga i varje gång jag strålas. Den såg ut som en stor kudde, som formades efter kroppen och som sedan blev hård som sten.
Jag tyckte inte om det. Helst av allt ville jag bara ta mina grejer och springa därifrån, så fort det bara gick.
Men det gjorde jag inte. Jag låg kvar, fäste blicken i taket och försökte tänka på hur underbart det skulle kännas då jag skulle ligga här och veta att detta var sista gången jag behövde göra det.
Problemet var bara det att jag fortfarande har väldigt svårt att andas då jag måste ligga ner och nu skulle jag plötsligt ligga helt stilla i flera minuter medan de diskuterades, målades och formades.
Då ?kudden? var klar bar det av till nästa rum. Där skulle jag ligga i den där formen, vilket var riktigt obekvämt eftersom den tryckte mot huvudet och klämde mot revbenen. De mättes en massa och sedan åkte jag fram och tillbaka genom en stor apparat med laserstrålar.
Det luktade illa i det där ljusa rummet med alldeles för stora fönster. Jag mådde jätteilla, skakade i kroppen och fick ansträngningsutslag på bröstet då jag efteråt satte mig upp.
Usch, tänkte jag, usch.
Sedan gick vi därifrån. Det var en riktig lättnad för ute sken solen och jag kände mig väldigt pigg efter en liten runda på stan. Tyvärr berättade de för mig att de kommer stråla mjälten också, vilket kommer påverka större delen av magen - bland annat tarmar, vilket i sin tur kan komma att leda till att biverkningarna kommer bli lite värre än jag först trott.
Innan vi åkte in idag kändes strålningen trots allt som något som verkade vara okej, något jag skulle klara av och något som jag förhoppningsvis inte skulle behöva må så jättedåligt av.
Så känns det inte riktigt längre.
Nu verkar det som om strålningen kommer att göra mig mycket mer illamående och tröttare än jag trodde den skulle göra, plus att hela proceduren fyller mig av obehag.
Men klarar det, det gör jag. Jag har gjort mitt val och det tänker jag hålla fast vid. Det är bara till att åka dit, knipa ihop mun och ögon, försöka andas lugnt och tänka på att varje gång jag lägger mig ner i den där otäcka formen så innebär det också att det är en gång mindre kvar.
Varje gång innebär ytterligare ett litet steg mot det stora slutet.
Hej igen! Du skriver att du läste GP, antar då att du bor i Göteborg, sannolikheten för att du känner igen mig är större =) haha.. Tänkte bara på det nu...
Sköt om dig, du verkar vara en härlig tjej (:
Du är klok du! :)
Johanna min vän, vad det låter jobbigt. Låt oss hoppas att de människor du träffar där efter hand inser att det är till glädje för alla människor att de behandlas som människor och inte som ett kolli.Respekt för dig som människa behöver du få för att orka genom allt detta på ett sätt som ändå gör det lite mindre jobbigt.Glöm inte att ta djupa långa andetag i jobbiga situationer, så bli du lite lugnare.Du grejar det men det blir jobbigt. Bamsekramar Tania
Ibland går solen i moln men den spricker upp igen. Det känns kanske lite jobbigt just nu när det blir så mycket av information, men du ska se att du snart går till strålningen och tänker: Yes, nu är det sista gången! Kram/Elisabet
Vad skönt att få börja på den där strålningen. Lika bra att få det gjort precis som allt annat. Jag beundrar dig och dina kompisar som verkar vara bland de bästa på jorden. Respekt för dig, dina kompisar och vaccumkudden som endå är nyttig för din behandling.
Igår behövde jag inte ligga i en vaccumkudde men jag var tvungen att skriva Nationellt prov i Matte-C. Inte för att det är jämförbart med din behandling men närmare kommer jag nog inte. Om cancer tvungetvis ska finnas så kan den väl drabba annat än människor och djur. Ja, den kanske kan drabba matematiken. Så att matematiken får känna hur det är att vara du, mig och alla andra som besväras av den. Nu vet jag inte om du är ett geni som råkar älska matte men det är inte jag. Precis som cancern har blivit din fiende så har matten blivit min.
Var stark nu Johanna, håll ut in i det sista och vinn! Jag är säker på att du vinner. Pussar & Kramar/ Mats, 23x+19x^2-26x^3
Det låter verkligen inte som en behaglig upplevelse med vaccumkudden och strålningen. Men som du skriver så är det bara att bita ihop. Även om det låter lättare än vad det är.. Men visst, för varje gång du gör det så blir det en gång mindre och ett steg närmre att bli frisk. Nästa gång du ligger där ska du inte bara tänka på det, utan tänk även på mig, på alla de andra, som sitter här vid skärmen å tänker på dig. Håller tummarna å längtar mer än något annat på det inlägget där du skriver att du är frisk, äntligen helt frisk! DET ska du tänka på när du ligger där :-)
Många varma kramar!
Det låter verkligen inte som en behaglig upplevelse med vaccumkudden och strålningen. Men som du skriver så är det bara att bita ihop. Även om det låter lättare än vad det är.. Men visst, för varje gång du gör det så blir det en gång mindre och ett steg närmre att bli frisk. Nästa gång du ligger där ska du inte bara tänka på det, utan tänk även på mig, på alla de andra, som sitter här vid skärmen å tänker på dig. Håller tummarna å längtar mer än något annat på det inlägget där du skriver att du är frisk, äntligen helt frisk! DET ska du tänka på när du ligger där :-)
Många varma kramar!
Du kommer klara det galant, Utan tvekan! Tänk hela tiden på vilken liten tid det är kvar, sen är du frisk! Kram
fyfan va du e bäst!du e ju min idol, snart sitter du och vräker i dig laxröra, laxknyten, kokt lax, rökt lax och allt annat på hela menyn och jag bara ler, servar och betalar för hela kalaset!
för du är mitt kalas!kärlek
emma
Inte bara det stora slutet, utan den stora början också! På livet efteråt. :) Kram /Johanna, smyläser och imponeras av din starka vilja
Absolut, Johanna - det är verkligen början på det nya, det har du heelt rätt i!! Snart så..