Måndag 19 mars

Huvudvärken dämpas med Panodil och nu är det bara det onda i lederna och överkroppen kvar. Men allt är betydligt bättre idag jämförelsevis med hur de varit de senaste dagarna.
Jag mår fruktansvärt illa på grund av den smärta som uppstår varje gång jag belastar knäna, men jag kan åtminstone förflytta mig den sträcka som krävs för att ta mig till köket och toaletten. Framsteg!
Jag petar i mig lite mat vilket alltid ger extra energi och nu tänkte jag faktiskt försöka mig på att hålla mig vaken ett tag. Det blir lättare att sova ikväll då. De senaste dygnen har bara flutit iväg, jag har befunnit mig i något slags "jagvetinteriktigtomjagsoverellerej"-tillstånd och endast varit vaken de stunder jag pratat lite i telefon, ätit eller tagit tabletter.
Slut med det, nu vänder det, imorgon är jag säkert tillbaka på banan igen!


Kommentarer
Postat av: Mats Bengtsson

Du Johanna, jag längtar tills du skriver ett inlägg som det där om hur du vaknade och bakade bullar. Det var kul att läsa.

Tänk på en sak, att det som inte dödar dig det härdar dig. (Jag tror faktiskt att det stämmer i mpnga fall) Du klarar av allt nu när du blir frisk. Och frisk det blir du, man ser nästan det på ditt sätt att skriva. Positiv nästan hela tiden.

En sak till, vet inte om du minns men, jag klarade det nationella provet i matte-c som jag snacakde om. Blir du av med den förbannade cancern nu så är vi två som har klarat av det omöjliga. Du ligger på en helt annan nivå, självklart, men ändå... Sjutton vad jag älskar din blogg. Pussar & Kramar i massor/ Mats

Postat av: Sofia

Jag är så glad att det är på väg att vända. Jag avskyr vetskapen om att du mår dåligt. Som sagt, snart är du på banan igen. Du mår bättre snart, det vet jag, för du klarar allt:)
Pussar o Kramar!

2007-03-19 @ 15:08:28
Postat av: Elisabet Roslund

detärklartattduöverlever och nu ska du få se att det blir bättre och bättre för var dag. Så måste det bli!!!!!! Kram/Elisabet

2007-03-19 @ 15:38:16
Postat av: Tania

Skönt att du har nya krafter igen. jag är med dig hel tiden, Johanna du fixar detta enormt svåra....puss och kram och extra Bamsekramar.Tania

2007-03-19 @ 21:35:39
URL: http://www.skarvenaset.com
Postat av: swan

Älskade söta Johanna! Ibland måste man leva för morgondagen, ibland för stunden och ibland för det förflutna. Det viktiga är att man vet, att man har varit, är eller kommer vara med om något sådär alldeles alldeles UNDERBART!! Och DET kommer du, det kan du hoppa upp å sätta dig på! :D

pusspuss snyggkorv!

2007-03-19 @ 22:00:44
Postat av: swan

Älskade söta Johanna! Ibland måste man leva för morgondagen, ibland för stunden och ibland för det förflutna. Det viktiga är att man vet, att man har varit, är eller kommer vara med om något sådär alldeles alldeles UNDERBART!! Och DET kommer du, det kan du hoppa upp å sätta dig på! :D

pusspuss snyggkorv!

2007-03-19 @ 22:02:18
Postat av: swan

Älskade söta Johanna! Ibland måste man leva för morgondagen, ibland för stunden och ibland för det förflutna. Det viktiga är att man vet, att man har varit, är eller kommer vara med om något sådär alldeles alldeles UNDERBART!! Och DET kommer du, det kan du hoppa upp å sätta dig på! :D

pusspuss snyggkorv!

2007-03-19 @ 22:02:18
Postat av: Sabina

Jag tror att både du och jag en vacker dag kommer vara väldigt stolta över att vi valde att läsa ett fjärde år på gymnasiet. Vi gör det för att vi mer eller mindre har förstått att hälsan faktiskt går före allt annat. Om vi blir friska, kommer vi ha hela livet på oss att ta igen det där året som vi missar, då vi måste fortsätta plugga trots att klasskompisarna tar studenten. Om vi inte låter processen att bli frisk ta den plats som krävs, kommer vi kanske aldrig ens få uppleva det där året. Jag är stolt över dig, att du tog det beslutet. Jag är så glad över att du tillåter dig själv det (för jag vet exakt hur svårt beslutet är). Jag kommer verkligen tänka på dig under ditt sista läsår (det låter säkert jättetillgjort när jag säger så, men jag kommer faktiskt tänka på dig - du har gjort intryck på mig).
Och en annan sak som säker låter lika tillgjord och påhittat: den 3 oktober 2006 ringde min läkare och berättade att jag inte hade Hodgkins. Ja, visst låter det som om jag hittar på det, bara för att det är samma datum och samma sjukdom och att det inte borde slumpa sig så... men det är faktiskt sant. Mina lymfkörtlar växte också; på halsen, i bröstkorgen och i ljumskarna. Jag kommer verkligen ihåg den dagen, 3 oktober 2006. Och samtalet. Och vet du vad jag tänkte då, efter att glädjen och befrielsen hade lagt sig? Jag tänkte att "idag får någon annan beskedet att han eller hon har Hodgkins, istället för jag". För man säger ju att det är ett visst antal personer som varje dag får diagnosen. Och då kände jag mig så bortskämd och nästan skyldig till någon annan människas sjukdom. För, Johanna, ditt öde kunde lika gärna blivit mitt. Det kunde lika gärna varit du som hoppade runt den där tisdagen av glädje för att dina förstorade lymfkörtlar var godartade. Det kunde lika gärna varit jag som överlevde på längtan efter nästa Panodil just nu.
Johanna, du har som sagt gjort intryck på mig. Du finns i mina tankar.
Var stolt över att du låter dig själv läsa ett fjärde år på gymnasiet och var framförallt stolt över vem du är!
Målet är närmare nu.

2007-03-19 @ 22:03:29
URL: http://sabina0513.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback