Och allt som var så bra! i lördags var jag så pigg, glad över att få träffa kompisarna igen, kunna äta ordentligt och komma ut från huset! Men då kompisarna gått slog allt ner som en blixt. Helt plötsligt sved de så mycket i halsen att jag inte kunde svälja, det blev svårt att andas, jag fick jätteont vid minsta beröring i hela överkroppen och smärtan i lederna gjorde att det svartnade för ögonen.
Skit, tänkte jag, jävla skit.

Så vi fick helt enkelt åka in. Eftersom liten lillebror har haft influensa misstänkte de ganska snabbt att även jag fått de, så vi flyttades till infektion. Det var ett stort gult rum som luktade illa, hade slussystem och som man bara kom ut ifrån genom en ytterdörr.
Jag var ganska säker på att jag inte hade influensa.
En massa morfin, dropp och andra mediciner har lett till att jag inte kommer ihåg så mycket, jag sov mest hela tiden.

Men nu är vi i alla fall hemma igen. Det är väldigt skönt, lite nya mediciner och förebyggande mot influensan som aldrig konstaterades. 
Det är inte så farligt ändå, krafterna är helt slut och aptiten är som bortblåst igen, men solen lyser och mamma körde mig i rullstolen till apoteket förut, så satt jag utanför och väntade. I solen. Det var faktiskt helt underbart, jag blev alldeles varm om kinderna och jag hittade precis några nya fräknar, haha!