Jag vill inte ha cancer
I samma minut som mina klasskamrater går in genom dörren till mattelektionen kommer en sköterska ut i väntrummet och ropar upp mitt namn.
Det här måste vara fel, tänker jag då en hårlös kvinna storögt följer mig med blicken då jag börjar gå mot behandlingsrum fem.
Snälla säg att detta är fel.
För jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att det känns just fel. Jag vill inte ligga på den där kalla britsen, ensam, utlämnad till en grotesk maskin vars enda uppgift är att döda.
Jag vet att den dödar det onda. Jag vet att utan den kommer mina tumörer aldrig att försvinna.
Jag vet att utan den där groteska maskinen skulle jag dö.
Det spelar ingen roll. Då jag ligger ensam i det där stora rummet och då den där fruktansvärda signalen tjuter, vill jag inte vara där längre.
Då vill jag också vara på mattelektion.
Signalen som lyder under tiden maskinen kastar illaluktande strålar över mig låter som om den vill säga något i stil med "akta dig, här är livsfarligt att vara, spring för ditt liv". Jag blir rädd.
Jag vill inte vara rädd.
Jag vill vara arg på de dumma mattetalen som inte går att lösa. Jag vill skratta åt mina knäppa klasskamrater som pratar bort större delen av lektionen.
Jag vill inte ha cancer.
Jag vill vara frisk.
Det är inte lätt vännen, jag blir förstummad och hittar inte orden. Som om jag skulle kunna hitta dem, det är så svårt. Men snart Hanna! Så snart så är du frisk och fri från det där. Jag räknar varje dag jag också och tänker så mycket på dig. I helgen måste vi ses. Vi har pratat picknick och sådär. Det vore toppen! Visst vore det!! Jag längtar efter dig. Du är grym! Älskar dig!
Del I
Det är det enda vi ska!
Blunda och tänk.
Vi går på en stig nu.
Ett långt led av människor.
I mitten går Johanna.
Alla händer knyts samman.
Det är dimma, men det lättar.
Steg för steg så går de allihopa.
Det är en konst att gå sådär.
Speciellt i dimma, men visst fan klarar de av det.
Det är rått och kallt omkring dem,
men igen viker en tumm på vägen.
För någonstans i dimman syns ljuset.
och tillsammans klarar de allt.
Del II
Tillsammans klarar vi allt.
Orden är så starka och sanna.
Den här natten är vacker.
Liksom dagen som kommer.
En dag och en till
och så närmar vi oss.
Slutet på resan genom dimman.
Händerna kommer alltid omsluta dina.
Alltid och för alltid!
Du skriver fantastiskt bra och även alla vi som aldrig träffat dig tänker på dig!
Du är grymt stark.
Oh Johanna vad livet är tufft! Jag har inte många ord att ge dig i denna situation som kan vara till så stor tröst. Men... som din vän Anna skrev; vi är många som sträcker ut våra händer till dig. Alla önskar vi att vi hade möjlighet att hjälpa dig mera.Låt oss alla sända mera positiv energi till dig så att du får mera kraft att kämpa.Du ÄR en fighter Johanna! Du grejar det här!!!!Bamsekramar i mängd Tania
Kraaaaaaaaaaam Johanna
Hej.
Dina inlägg berör mig djupt ska du veta.
Och jadå, du fixar det här.
Snart har du inte cancer längre. Snart slipper du den jävla maskinen. Då kan du få göra mina mattetal också och vi skall få dig att skratta varje dag.
Pussar & Kramar
Det är bra att du plockar fram det positiva, maskinen är hemsk, men det är delvis tack vare den att du blir friskare!
Försök att inte låta de negativa tankarna plåga dig för mycket! Ingen vill ha cancer, men du klarar iaf av att besegra den!
Jag tror på dig!
Kramar!
Jag vill också verkligen skrika ut JÄVLA CANCER
VARFÖR ÄR LIVET SÅ ORÄTTVIST????????
Men jag vet att det hjälper inte, det ända som hjälper är att tänka på allt possitivt, att nu ska just Du bli frisk från cancern, just Du ska ha ett fint liv framför Dej. Så måste det bli, det finns inget annat alternativ. Du, just Du ska klara av allt detta som Du har framför Dej. Du har klarat av såååå mycket redan. Johanna, jag vet att du fixar detta! Kram/Elisabet
Ingen vill ha cancer, men du är stark nog att klara det! Det finns så många människor som tänker på dig varje minut! Kämpa Johanna :)
Kram /P
Jag vet att matematik inte är värre än cancer men många gånger vill jag tro det. Jag har kommit i mål och övervunnit skiten (matten menar jag då). Nu är det din tur att komma i mål. Jag väntade på dig hela gårdagen. Men ingen Johanna kom på sin träningscykel. Så, jag fortsätter vänta helt enkelt.
Tänkte på en sak också. Om du nu kommer ner till fina Halmstad i sommar. Var har du tänkt stanna då, vad är det du ska göra osv? Vi hörs vännen. Många pussar och bus/ Mats
Tänkte bara på en sak nu när jag läste det du skrev till mig. Det har inte med saken att göra men men.
Du borde skriva i ditt cv (när du blir stor och söker jobb): "Jag är uthållig. Jag vann över cancern." Du har ju kvitto på att du är världens mest uthålliga person. Jag kan se det framför mig, hur du sitter och skruvar i 25000 skruvar om dagen på någon fabrik som skruvar skruvar eller något sånt.
Nu vet jag inte om du har planer på att skruva skruvar resten av ditt liv men det är ju alltid något. Puss, Kram, Tja/ Mats
Hur har du det Johanna??
Tänker på dej
Kram/Elisabet
Det var kul att träffa dig idag! =D hoppas det var mysigt på picknicken :) pussss
Tänker på dig väldigt ofta.
Jag har en fråga, om du orkar svara på den. Hur kom det sig att ni märkte att du hade cancer? Sökte du för något annat och då sa läkarna det, eller hur var det?
Lina - Det värmer att höra.
Jag hade haft en knöl på vänster sida av halsen, nästan precis över nyckelbenet, sedan i mitten av sommaren. Men jag orkade inte gå och kolla den, trodde bara det var en svullen lymfkörtel som snart skulle försvinna.
Men den försvann inte.
Så en dag sa en kompis till mig att jag nog skulle gå och kolla den där knölen, för hon tyckte den växt. Jag gick till vårdcentralen, vilket ledde till en rad andra undersökningar, operationer och andra tester.. Så konstaterades det tillslut att det var en av många tumörer som växte i min kropp..
Stor kram!
Tack så jättemycket för ditt svar!
Hoppas du får en bra dag!
Det lät vuxet, men jag menade det i alla fall =)