Fantastiska ni

Det finns många av oss här som blir rörda utav det du skriver också, fast många av oss inte känner dej. Trodde faktist inte heller att jag skulle kunna bry mej så om någon jag inte känner. Nu är det det första jag gör när jag sätter mej vid datorn, det är att läsa din blogg och se om det är nåt nytt skrivet. Alla som känner dej och vi som inte känner dej bryr oss och följer din kamp och hoppas att du snart ska vara frisk!!!! Kämpa på och ha det underbart! Många stora kramar / Jonas

Johanna du har berört mig så mycket fast vi aldrig har träffats. Men du har givit mig, och alla andra som läser om din resa, så mycket av dig själv. Du har tillåtit oss att komma dig så nära. Det är så starkt att våga lämna ut sig själv vid så unga år och det har givit dig många vänner som verkligen bryr sig om dig och ditt öde. Jag kan förstå att ordet rörd ligger lite konstigt i din mun.Kanske är det så att, rörd det måste man nog vara lite vuxen för att kunna erkänna sig vara.Livet har tvingat dig att bli vuxen tidigt på grund av din resa med alla smärtsamma upplevelser,tankar. Det är många tankar som har passerat ditt huvud och mycket ångest som har kommit och "gått". Njut du av att vara rörd även det är en del av livet.Bamsekram Tania