Så ibland
Tårarna svämmar över och gamla minnen fyller mina tankebanor.
Idag hade mamma och pappa satt upp nya tavlor i ena hallen, på oss tre barn. Det var verkligen jättefint men då jag gick förbi dem, på väg in till mitt rum, fick jag syn på något.
Mellan en av de vita ramarna ler en blond och långhårig tjej glatt emot kameran. Hon är solbrun, har vältränade armar och ett tjockt hår som räcker henne till axlarna.
Så står hon där. Med en fransk marknad i bakgrunden. Och ler. Och ser så förbannat bekymmerslös ut.
Bilden blir suddig. Tårarna trillar ner för mina kinderna och jag stirrar sorgset på bilden.
Jag kan inte se på mig själv. Jag kan inte förmå mig titta på gamla kort, på den gamla Johanna.
Tänk bara vad lite jag visste då. Då, när mamma tog det där kortet på mig. Då, när hela familjen var i Frankrike och alla mådde så bra.
Tänk om jag vetat hur livet plötsligt skulle kastas om.
Skulle jag le lika brett då?
Antagligen inte. Och tur är väl det egentligen, att jag inget visste. Att jag fick den där sista, bekymmerslösa sommaren. Den sista sommaren utan jobbiga, mörka och dystra tankar om hur jag skall lyckas fortsätta leva mitt liv.
Mamma tog ner tavlan. Så satte vi oss istället tillsammans och valde ut en ny bild. Det blev ett sött kort där jag som mycket liten ligger väl nerbäddad i en tjock overall och där endast mina stora, mörka ögon syns bakom den långt neddragna mössan.
Det kändes bättre så. Tids nog kommer jag antagligen att kunna se tillbaka på gamla kort. Då kommer jag antagligen kunna möta min egna blick genom ett foto och samtidigt acceptera att dåtid är dåtid. Att mitt liv helt enkelt tagit en ny vänding och gått vidare.
Tids nog..
Att titta på gamla kort kan få en att både skratta och gråta....Så mycket känslor.....
Hela livet är på detta sättet, vissa stunder fångar vi med att ta kort, vissa stunder etsar minnena sig fast......Vårt liv fylls med olika händelser som gör oss till de personligheter vi blir.
Jag tror att vi måste stänga av oss själv ibland, lägga de jobbiga tankarna åt sidan för att kunna leva Här och Nu, för att se det vi har.
Lära oss "Att fånga dagen"
Du är Söt - Du är värdefull Johanna!
Kram/Elisabet
Du skriver så galet bra Johanna. Fint som sommaren! Puss hej/ mAts
Johanna.
Jag kan också bli sådan ibland när jag påminns om stunder då saker och ting var annorlunda. Det är ju faktiskt så himla lätt att längta tillbaka och föreställa sig hur mycket lättare allt skulle vara om man bara kunde åka bakåt i tiden och bli den människa man var innan allt det dåliga hände. Men du, tack och lov kan man inte det. Livet ska lämna sina spår och det enda som gör att vi utvecklas, växer och förändras är att det händer saker - bra och dåliga. Fy tusan om vi aldrig skulle gå igenom något. Vad och vilka skulle vi egentligen vara då? Jag skulle aldrig vilja stå still på samma fläck och vara samma människa med samma perspektiv och insikter under en hel livstid. Det skulle sluta med att jag skulle börja förakta mig själv. Usch. Det skulle jag aldrig ens drömma om - och därför blir jag nog oftast nästan tacksam när jag ser bilder från förr och inser hur mycket jag formats av det liv jag levt. Trots att det mer än ofta har känts som om livet varit en stor, klumpig elefant som trampat på mig, så har jag blivit någon. Och det är ju faktiskt fantastiskt.
En vacker dag tror jag att du kommer visa upp korten från denna tid, med ditt korta hår, för folk och påpeka hur stolt du är. Du har faktiskt överlevt, Johanna. Det är ju så häftigt att det inte går att beskriva. Förstår du hur tufft det är?
Sträck lite på ryggen, hörru :) Det är underbart att leva.
Kram/Sabina
det är en del av bearbetningen gumman, och de får ta den tid du känner att du behöver! vi finns här! :)
Hej där Johanna!
Jag känner igen mycket av det du skriver om, eftersom min lillebror fick leukemi sensommaren 2005. Att titta på bilder från tiden då han låg i respirator på intensiven på Östra sjukhuset gör riktigt ont. Men det kanske är bra att bilderna finns där för att påminna oss om vad som har varit. Det gör ont, men minnena kanske får oss att uppskatta den normala vardagen mer?
Jag önskar dig all lycka!
Ulrika
Jag beundrar dig så! Det finns så mkt minnen. Men glöm aldrig att jag älskar dig!!!