Utan ben

Utan ben kan man inte stå. Jag har kvar mina ben, men jag känner dem inte. De är totalt bortdomnade, noll i blodcirkulation, knäna och neråt är som iskalla pinnar. Jag fick inte sova ut min sömntablett i natt, vilket resulterade i att jag gick runt större delen av morgonen och mådde jätteilla och kände mig yr, plus att jag knappt kunde gå - det var verkligen en superstart på den första veckan utan medicin.
De tror att musklerna kring knä och fotleder har tynat bort, att de helt enkelt är för små för att orka bära, och att det är därför jag har så jävla ont. Själv vet jag inte vad jag tror, ibland tror jag det kan vara reumatismen, fast kanske inte bara den.. Jag fattar bara inte hur musklerna skulle kunna ha försvunnit, jag vet att medicinerna bryter ner dem men inte att det skulle göra såhär ont! Knäna är som vinkelhakar och jag ser ut som en stöpplande kärring som opererat lårbenshalsen fyra gånger när jag ska ta mig framåt.

Imorgon skall vi till sjukhuset. Jag ska träffa sjukgymnast och doktor. Båda vill titta på knä och fot och jag hoppas verkligen att sjukgymnasten kan ge mig något tips på vad jag skall göra för att få igång blodcirkulationen i benen igen, det är jätteäkligt att inte känna dem! De skall skriva ut en rullstol till mig med. Det är inte det att jag ska ha rullstol i skolan, det vill jag faktiskt inte, men jag blir tokig av att bara vara inomhus hela tiden. Nu när snön fallit här och man inte längre blir dyngsur av att gå utanför dörren är det ända jag tänker på hur skönt det skulle vara att kunna gå en promenad. Men det går inte att ta en promenad, benen víll inte samma sak som hjärnan, igår var jag ute en liten stund med kryckor, jag stod mest still och efteråt var jag helt slut. Med en rullstol kan någon putta mig en liten sväng i alla fall, samtidigt som jag kan hålla i hunden, andas frisk luft, få se något annat än de fyra väggarna i mitt rum, plus att en viss granne och bästa vän kommer få sig ett mindre träningspass bestående av rullstolskörning - nästan varje dag!

Det är uppehåll från medicinerna nu, vilket verkligen känns. Det är skillnad på hur jag mår, tyvärr inte fysiskt, men psykiskt. Jag märker på mig själv att jag inte alls har lika stort behov av att blogga, åtminstone inte av saker som tynger mig. Jag orkar skratta mer, jag pratar hellre med andra människor och jag känner mig gladare! Det är bara så frustrerande att när jag väl är glad, eller åtminstone gladare, så sätter sig skiten fysiskt istället, aldrig skall man få vara riktigt nöjd. Hade jag bara kunnat gå hade jag inte haft mycket att klaga på för tillfället. Men nu är det som det är och imorgon hoppas jag doktorerna skall kunna hjälpa mig. Det återstår att se, godnatt kära värld!

Kommentarer
Postat av: tilla

hej! har läst genom det hela du skrev, och jag kommer att följa med i fortsättning. jag vet och håller tummarna att du kommer vinna över cancer..

2007-01-22 @ 23:08:35
Postat av: Elisabet Roslund

Hej Johanna!
Jag skulle vilja köra dej i rullstol ner till Malmö för att du skulle få se allt underbart på vägen. Så mycket Hopp Styrka och Kraft som skulle komma in i dej. Jag ser sedan fram emot en dag då du kör mig i rullstol när jag blir gammal och berättar för mig om allt det fina som finns.( Då får du prata högt och tydligt och be mig skruva upp min hörapparat). Vi skulle minnas denna tid i ditt liv som den största segern.
Kram/Elsiabet

2007-01-23 @ 08:47:41
Postat av: Linda

Wow, vad du får stå ut med mycket skit! Och trots detta skriver du så fantastiska saker här, det får en verkligen att fundera. Hittade in hit av en slump, men kommer definitivt att följa din blogg framöver! jag är full av beundran, och skulle gärna köra dej varje dag i rullstolen så att du fick komma ut, om jag nu hade känt dig. Hoppas att du mår bättre idag oxh slipper ha sån värk jämt. Jag tänker på dej!

2007-01-23 @ 11:20:38
Postat av: Cissi

Hej igen!
hoppas det gick bra hos doktorn. Appropå cirkulation, du har cirkulerat fram och tillbaka i mina tankar idag.
Det går liksom inte att inte bli berörd av det du skriver. Tack för att jag får ta del av ditt liv, det är såklart både sorgligt och stärkande på samma gång men jag tror på dig!

Cissi

2007-01-23 @ 18:50:05
Postat av: Johanna

Ni är så himla snälla och jag blir så glad av att läsa det ni skriver, tack för att ni är så rara, ni ska veta att det verkligen värmer att läsa kommentarerna!

Postat av: Sofia

Jag ser så fram emot mina träningspass;) Kämpa vidare! Puss & Kram

2007-01-23 @ 19:30:35
Postat av: Swan

Saknade att få åka hiss med dej idag ju :(
Hoppas knäna blir bättre imon (men det behöver du inte säga till vaktmästaren ;)..)

pussar & kramar (L)

2007-01-23 @ 21:52:29
Postat av: Tax

Tjupp

Hur gick det hos läkaren och sjukgymnasten?

/Mvh Tax

2007-01-24 @ 12:11:32
Postat av: Emma

vafan!jag är fett avundsjuk!jag vill också vara granne med dig och putta dig typ upp för den där långa backen som e typ som mount everest!och jag ger mig inte förren jag får göra det!!HAHA
dessutom baby, vet både du och jag och alla andra att din styrka sitter på andra ställen än i benen.
(även om man kan undra, när man ser dem i ett par shorts på sommaren!!muskler.com liksom!!)
lovin it lovin you
puss

2007-01-24 @ 18:21:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback