Jag har haft samma nyårslöfte i tre år - sluta knäcka fingerlederna. Lika många år har jag misslyckats.
I år bytte jag nyårslöfte, det kändes plötsligt inte lika aktuellt att fokusera på att sluta knaka, jag ska lägga min energi på något annat, något viktigare. Men kanske kan jag lyckas med båda, i detta fallet handlar det ju bara om vilja.
Det gör det tyvärr inte i det andra fallet, men jag sa ändå till mig själv när raketerna smällde som värst och då champagnen smakade som bäst i flest munnar, att jag ska besegra cancern och bli frisk. Det spelar i och för sig ingen roll hur mycket jag vill bli frisk, jag måste ha lite tur också. Men jag tror ändå på att med en rejäl dos vilja och en lika stor dos hopp kan det åtminstone gå lättare att ta hem segern.