Sista dagen på detta uppehållet. Sista dagen med ost och banan men framför allt sista dagen utan medicin. Det är alltid den största lättnaden vid början av ett uppehåll, att slippa medicinen och det är alltid en av de jobbigaste sakerna vid början av ett block.

Imorgon början näst sista blocket. Näst sista! Detta blocket är 15 dagar, sedan är det 15 dagar uppehåll och efter det startar det sista blocket. De sista dagarna med dropp och massa tabletter!
Det känns. Det känns rent ut sagt jävligt bra. Jag vet att detta inte innebär slutet men jag kommer åtminstone slippa alla biverkningar av cellgiftern!
Imorgon står dietist, psykolog, sjukgymnast och till sist svar från CTröntgen och ultraljud på schemat. Det kommer att bli svårt att sova ikväll, det vet jag redan nu. Det kommer - trots sömntablettens förmåga att driva bort de allra flesta oroande tankar - vara många funderingar som kan komma kräva sin rätt att flyga runt i mitt huvud. Tankar och funderingar på framtiden, på imorgon, på hur gärna jag vill kunna le ända in i själen och samtidigt kunna säga till alla de som undrar, att alla tumörer har krympt. Att allt jag går igenom, allt vi går igenom, faktiskt ger resultat, att det finns en mening med den strid jag är uttagen till.

Godnatt, sov så gott, jag hoppas att jag har något riktigt uppiggande att skriva om imorgon!