Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle orka skolan idag, men jag vaknade med mina stoppljusröda och kortisonsvullna kinder, hungrig som en varg och törstig som en kamel - redan en timma innan klockan skulle ringa! Det har varit en bra dag, jag känner knappt någon smärta i magen längre och jag har varit ovanligt pigg hela dagen, har till och med orkat med en promenad - vilket läkarna sa att jag skulle försöka göra varje dag. Bra för magen.

Som så många gånger innan blir jag överraskad över mitt sätt att reagera, ibland kan jag prata om de mesta, se de mesta och ändå känna att jag kan behålla kontrollen över situationen och mig själv. Ibland blir det raka motsatsen. Idag skulle jag tala om för min samhällslärare att jag bestämt mig för att lägga ner hans ämne - det blir helt enkelt för mycket - men jag kände hur klumpen i halsen växte och jag fick verkligen inte fram ett ord, trots att jag varken gillat han som lärare eller hans sätt att presentera ämnet. Idag fick jag skolskjuts för första gången och jag tyckte det var fantastiskt skönt att taxichauffören inte frågade varför han skall få köra mig de närmsta månaderna. Idag kom en klasskamrat fram och frågade mig mitt i korridoren - hur det går med cancern? Jag blev minst sagt förvånad, jag svalde och tittade mig lite lätt oroligt omkring, då kom ytterligare en klasskamrat och ställde sig bredvid och tittade lite försiktigt på mig. - Jadu sa jag, det går väl lite upp och ner, just nu är det ganska jobbigt men vi hoppas att nästa utvärdering skall ge ett positivt resultat.. Vad skall jag svara? Jag är inte vidare tajt med honom och just idag blev jag faktiskt förvånad över att jag klarade av situationen, vissa dagar går det, andra inte.
Jag reagerar och lägger märke till saker jag aldrig trodde jag skulle göra men jag antar att det är så det skall vara, det är väl egentligen ganska logiskt alltihop men jag är inte van vid att inte kunna kontroller mig, gråta inför folk eller inte kunna ge svar på tal.. Mycket skall man gå igenom och jag inser att min resa bara har börjat, det kommer fler överraskningar och jag får ser fram emot dem med en skräckblandad förtjusning..