Om längtan
Jag sitter på den lilla bryggan. Det är vindstilla och min blommiga klänning räcker gott och väl för att hålla värmen uppe.
Det är min favoritklänning. Den är ljusblå med beiga blommor på.
Otto hoppar upp på bryggan. Han har hittat en pinne. Svansen står rakt upp och han bär huvudet högt. Han är stolt. För han har hittat en pinne.
Det blir blöta tassavtryck på bryggan och han ställer sig bredvid mig. Så släpper han pinnen.
Hans ögon blänker, svansen viftar. Jag tar pinnen och slänger ut den i det blå. Det blir ringar på vattnet. Otto kastar sig efter. Rakt ut från bryggkanten utan minsta tvekan. Han ser inga hinder, han ser bara pinnen. Hans pinne.
Jag tittar ut över vattnet. Solen håller på att gå ner på andra sidan sjön. Innan de sista strålarna leker över vattnets yta och skapar det där nästan bländande glittriga ljuset, tänker jag att jag är då lyckligt lottad.
Johanna jag vet att den dagen kommer, det är jag helt säker på. Det är inte långt kvar nu, jag vill och hoppas verkligen på att vi en härlig dag i sommar kan sitta på havet med våra hundar, bara vara så glada! (L)
Johanna jag vet att den dagen kommer, det är jag helt säker på. Det är inte långt kvar nu, jag vill och hoppas verkligen på att vi en härlig dag i sommar kan sitta på havet med våra hundar, bara vara så glada! (L)
Jag läser och funderar på dina inlägg idag. Jag förstår att du tänker mycket på dom som har det svårt. Du vet själv vad det är att ha ont och har fått se den del av livet som är så smärtsamt. Samtidigt kan du som tur är hitta alla dom där ljusstunderna som finns bakom det jobbiga. Du kan längta och drömma dej dit du vill. Du har så mycket vilja och styrka och så mycket livsglädje i hela dej. Du skriver så fint, man ser hela bilden framför sig där du sitter i din fina klänning i solnedgången på bryggan och leker med din hund. Så vackert allt är. Du har en trygg fin uppväxt som kommer att hjälpa dej. Livet är och blir inte alltid vad man tänkt sig men man måste göra det bästa möjliga av det. Att hitta vägar att gå även om det inte är rakaste vägen. Huvudsaken är att man tar sig fram. Jag tror du har hittat rätt väg och tar dig fram till ditt mål. Jag vill vara med vid segern! Jag och många med mig.
Kram/Elisabet
Hej
Jag brukar gå in och läsa lite av dina tankar då och då.Du ska veta att du är i mina tankar då och då. Livet är tufft för en del människor. Jag vill så gärna förmedla en kram till dig på något sätt. Titta in på min hemsida och beundr mina hundar när du har kraft och ork.Kramiz Tania
Du skriver så fint. Jag förstår samtidigt som jag inte förstår vad du menar. Det är jobbigt att läsa Alfons blogg t.ex. Men jag har verkligen inte en susning om hur det är att drabbas av cancer. Jag får en bild av dig i din kjol på den där bryggen. Så vackert, snart sommar och då är allt förhoppningsvis över... Eller?
Älskar att läsa din blogg. Älskar att läsa din blogg lika mycket som hatar cancer. Jättemycket med andra ord. En bamsekram till dig. Hej hej, Mvh/ Mats
Låter helt underbart, jag får verkligen tårar i ögonen när jag läser. Jag kan se så väl hur det ser ut, jag ser den välbekanta miljön nere vid sjön, med dig i mitten. Du lyser.
Älskar dig.Puss och kram!
Hej Johanna!
Visst kommer det att bli så....precis så, in i minsta detalj.
Jag kan också se den där flickan på bryggan, och
jag önskar att jag fick en pratstund med henne. Men jag vill inte störa, så jag iaktar på håll och går därifrån lättad i själen.
Cissi det var väldigt rart skrivit, fast jag hade gärnat fått mig en pratstund med dig med =)