Lugnet
Kväll. Fast mörkt som natten. Snön som virvlat runt utanför fönstret hela dagen har slagit sig till ro nu. Nu är det helt stilla, vindarna har dragit vidare och kvar blir tystnaden och lugnet. Det skrämmer mig mer än den värsta storm, det där lugnet efteråt, den där otäcka tystnaden som alltid blir kvar. Åtminstone här. Här är det bara skog och småvägar, öppna ängar och sjöar. Då blir det alltid väldigt tyst.
Ikväll är en sådan kväll som jag skulle ha vågat mig ut på en promenad ensam om jag varit frisk. Eller om jag hade kunnat gå, rättare sagt. Jag vågar aldrig gå ut själv när det är mörkt, jag är räddare för mörkret än för det mesta.
Men ikväll skulle jag nog ändå ha vågat mig ut, för snön lyser upp vägen och gör inte trädens skuggor lika mörka. Då skulle jag ha gått där och funderat, för tystanden och snön gör att jag tänker bättre. Så skulle jag säkert ha pratat lite med hunden också, bara för att jag alltid gör det, bara för att jag gillar att han inte svarar.
Nu blir det inte så, nu blir det ingen promenad. Det gör inget, jag tar igen det en annan gång. För snart skall jag gå så många promenader att jag tröttnar på det.
Om man nu kan göra det.
Det tror jag inte.
Lite kramar blire...
http://youtube.com/watch?v=LHOw29VATUI&mode=related&search=
/mvh Tax
Nej promender går nog inte att tröttna på! vi har gått på alldeles för få =)även om det inte blir promenad så ses vi ju på lördag! Saknar dig så mycket baby! Älskar dig!!
ja snart kommer du gå massa promenader och gör allt vad du känner för, nu är det fan inte långt johanna!! du är inne i slutsekunderna, det är nu man inte slutar kämpa utan kämpar ännu hårdare!! Jag hoppas att du mår så bra som du kan må. Massa pussar sötnos!
Hahaha! Brukar det inte heta "lugnet före stormen"? Annorlunda i dina trakter antar jag. Håller med dig om att det inte är lika fördjävligt ute när det är snö, man ser så mycket bättre. Dock var det ett helvete för mig att cykla hem från min kompis. Slirade som tusan och snön stack i ögonen. Men det är ju allt det djävliga som får en att känna att man lever. Om det stämmer så lär det inte vara många som har fått känna att det lever lika mycket som du.
Kommenterar så länge du tycker det är kul att läsa. Hoppas du har det bra i snöovädret. Kram hej/ Mats.
P.S.
Alla svordommar bara kom, det är svårt att inte använda fula ord ibland.
Du har något att se fram emot Johanna, tror jag. Efter att ha kollat lite i Mats Bengtssons blogg tror jag att du Johanna snart är inbjuden på hans fester. Du kommer att ha jättekul men var försiktig......Ha! Ha!
Ooh yes she is! Alltid välkommen på mina och mina kompisars fester. Elisabet tog nästan orden ur munnen på mig. Vara försiktigt vet jag inget om... Hehe! Här kör vi på och ser hur det går. Står man på benen dagen efter så har man lyckats. Måste man liga ner dagen efter så har man också lyckats, fast inte lika bra. Nu överdrev jag lite. Jag är rätt lugn av mig. Eller är det inte den bilden man får när man läser min blogg? Puss, kram, hej/ Mats