Idag var jag på sjukhuset och var med på en föreläsning för sjuksköterskor som skulle specialisera sig inom onkologi för barn och ungdomar.

Det var kul! Jag var inte alls nervös innan, men då vi kom in i rummet med alla människor, (det var jättemånga! haha) så blev jag supernervös. Dessutom har jag för tillfället en jättehosta som låter förjävligt och det ekade verkligen i mikrofonen då jag hostade. Men men, det kunde ju inte jag hjälpa!

Jag och min psykolog pratade om hur jag upplevt min sjukdomstid. Bland annat om hur jag klarat av kompisrelationer, hur situationen här hemma förändrades och om hur jag upplevde skolan. Vi pratade även en del om hur min syn på mig själv förändrades, och hur psykiskt jobbigt det är att se sin kropp förändras på det sätt som min gjorde allt eftersom behandlingen fortskred.

Men det gick bra! Jag var lugn och det enda som var lite jobbigt att prata om var håret, men det är det alltid. Jag tycker ändå att det är lättare nu än innan, men det handlar väl om att tiden går, antar jag.

Jag träffade i alla fall några sjuksköterskor från avdelningen och det tyckte jag var jätteroligt! Dem är så himla gulliga och jag saknar verkligen dem.

Eftersom jag är "en sådan verbalt begåvad patient", som min kontaktsköterska uttryckte det, så blev jag också tillfrågad om jag ville vara med och prata på en ungdomsträff senare i vår. Haha! Jag hostskrattade en stund, och sa sedan ja. Jag tycker det är kul att prata inför folk!

Nu är jag i alla fall helt slut, haha. Men ska vila lite nu. Tack för alla hälsningar, ni skriver så fint!
Snart är det jullov! Wiihoo!