Jag är så förbannat trött på det här.
Jag känner mig helt kraftlös. Handlingsförlamad, deppig och trött.

Idag har jag inte gjort många knop. Det känns som om motivationen till att göra något annat än sova inte längre existerar.
Detta har lett till att jag helt enkelt sovit bort större delen av dagen.
Men framåt eftermiddagen tänkte jag att det nog var dags att rycka upp sig. Så jag gick ut på promenad.

Det var ganska längesen jag ramlade nu. Det känns som om åtminstone några benmuskler börjat växa till sig igen, tillräckligt för att jag inte plötsligt ska falla ihop.
Men idag vek sig benen. Så där obehagligt plötsligt. Helt utan förvarning.
Bara synd att jag idag prickade en sten.
Rakt på svanskotan och jag trodde jag skulle spy av smärta.
Men det gjorde jag inte. Jag svalde tålmodigt, svor en lång och mycket kreativ ramsa, reste mig upp och stapplade vidare.
Sedan plockade jag vitsippor åt mormor. Då blev jag lite gladare.