Jag vill

Efter alla dessa månader säger det inte "pang". Efter alla cellgifter som angripit inte bara tumörerna, utan alla celler i din kropp, är det klart det kommer ta tid. Det kommer dröja länge innan du kommer vakna en morgon och tänka "Idag har jag inte ont någonstans". Det kommer dröja länge innan du orkar lika mycket som innan. Men, Johanna, det tar tid för blommorna att slå ut också. Det tar tid för gräset att bli grönt. Solen behöver skina länge innan vattnet är varmt. Det ska ta tid. Det måste ta tid. Det kommer ta tid. Jag tror att alla runt omkring dig förstår det, och jag är övertygad om att du kommer få stöd hela vägen.

Och, Johanna, om du tycker att människor pratar för mycket om hur bra allt ska bli, som om de har för höga förhoppningar: När man sår en blomma pratar man bara om hur vacker den ska bli när alla bladen slagit ut. Det är det man längtar efter, eller hur? Den hela, färgglada blomman. Ändå vet vi alla att blomman måste växa först. Det är en process. Det säger inte "pang". Folk vet det, Johanna. Människor runt omkring dig förstår. Du kommer inte göra någon besviken genom att inte bli återställd med en gång.

Du är närmare målet nu.

Så fint skrivet Sabina! Hoppas du förstår nu hur vi tänker Johanna. Vi förstår precis hur du känner det.
Kram/Elisabet

Jag vill bara krama dig nära och länge nu och säga att jag tror jag förstår dig ..
Jag har inte haft cancer och det jag varit med om kan inte jämföras med din kamp - men det som är lika är de förväntningar och förhoppningar som människor har efter att man blivit frisk. Och att man ibland möts av en dålig förståelse för att en förbättring inte är samma sak som att allt nu är bra.
Jag har hela tiden beundrat din positivitet som har lyst genom nästan vartenda inlägg här i bloggen, och jag har också då avundats dig - att du har vågat skriva om de där förbättringarna utan att alls klaga över den smärta och plåga som ändå finns kvar.
Din rädsla nu är inget konstigt och inget fel eller dåligt. Jag tror att det allra bästa är att berätta för dina nära precis som det är, som du känner. Precis så som du skriver här. Ge dem en chans att förstå att det är en lång och långsam process att helt komma tillbaka till livet igen, det är inte lätt för andra att förstå. Hur skulle de kunna veta?
Bry dig inte om vad jag skriver om det låter konstigt eller fel för dig. Du är min idol Johanna.

Ja Sabina, det var verkligen, verkligen fint skrivit.
Och Malin, det du skriver låter inte fel någonstans, jag blir så varm inombords av att läsa det ni skriver, för ni gör det så bra, precis som om ni gått in i mitt huvud och hört vad jag precis behöver höra, eller i detta fallet läsa.. Kram

Jag förstår att du vill att det ska säga PANG, NU ÄR JAG FRISK! VILKEN SKÖN Tanke!Livet är aldrig så enkelt, inte ens när man vekligen vill/behöver att allt ska ordna sig..Johanna... allt tar tid.. alldeles för lång tid oftast..hur mycket man än önskar så finns dt oftast inga speciellt enkla genvägar.Men du får försöka se det som så...Nu har du tid.... låt det ta en tid om behövs...slappna av...andas med magen...och..Låt livet starta så sakteliga utan cancer...Starta ditt NYA liv med att Ta STOR PLATS DET ÄR DU VÄRD!!! Kramiz.. jag förstår dig att du har många tankar..det är också ndel av livet. Puss och Kram brukar man skriva till nära och kära...men idag tycker jag att du står mig ... nära//Tania