Ja, då sitter jag här igen, onsdag och en timma kvar tills torsdag. Känns rätt bra faktiskt, Sofia skall med till sjukhuset imon, för att bara finnas där, de andra ska iväg på möten o grejer, så det blir får bli så. Men det kommer att bli bra, det vet jag, antagligen kommer det till och med bli bättre. Bara jag slipper illamåendet.
Just nu hoppar jag runt på kryckor, eller, inte just nu, men då jag inte sitter ner! Mina fotleder har svikit mig, de protesterar ganska ordentligt för tillfället och just idag är jag inte riktigt på det där envisa humöret som krävs för att jag trots smärtan skall orka gå på dom. Så ner i källaren och fram med kryckorna, det är ju liksom en enkel lösning på ett relativt enkelt problem.
Idag var jag hos frisören, klippte till det där håret, det var jobbigt, ush, tungt. Det är många saker man aldrig trodde man skulle få uppleva, men det som inte dödar stärker. Jag tror i och för sig inte på det där ordspråket, men ändå. Jaja, skit samma nått måste jag ju ha på huvudet och det blev efter ett tag faktiskt riktigt bra, eller helt okej i alla fall.
Nu skall jag sova, äntligen fått klart mitt samhällskunskaps arbete så nu är det upp till TråkErik om han orkar läsa det eller inte.
Hoppet är det sista som lämnar människan, glöm inte det och sov så gott ⁼⁾
Tjipphaj!