Dimman har lättat

Dimman har lättat, som Anna skrev, förlåt, jag snodde det,  men jag tyckte det var så fantastiskt passande. För det är just, precis, exakt vad den har gjort. För trots att allt inte är helt klart än, trots att dimman dröjer sig kvar en stund till så  känns det mycket bättre. Jag hörde direkt på mammas röst idag att allt inte var precis som i morse, bara genom att hon svarde på mitt "hallå" när jag kom hem från skolan gjorde mig något lättad, för att allt var inte precis som imorse. Allt hade ändrats lite, inte lika mycket för mig som för henne, men allt är relativt och alla ser olika på saker och ting. Men om de nu inte lättade mig så fantastiskt mycket så lättade det dem i min omgivning, och om inte det är en vinst vet jag inte vad det är.

Skolan var tuff idag, ännu en person att berätta för, ännu en engelska lektion utan att man förstår nått, ännu en dag fylld av motgångar, men som alltid, klarar man det och någonstans tror jag man måste försöka vara stolt över att man klarat ännu en dag.
Imorgon är det buffertdag, hoppas verkligen att min grupp får klart vårt arbete, är ledsen att jag inte kan vara med, dåligt samvete som bara den, men vissa saker går före andra och imorgon är en mycket viktig dag. Det skall bli underbart att kunna ställa alla frågor till en person som förhoppningsvis kan svara på dom, för har man gått och grubblat i en knapp vecka har man samlat på sig en hel del frågor.
Till sist, jag skulle faktiskt bara vilja säga Tack! Tack till alla er som stöttar mig, det känns verkligen, det känns verkligen att utan er hade detta nog inte gått, i alla fall inte på långa vägar så bra som det går nu. Sov gott

Kommentarer
Postat av: Matilda

Lycka till imon gumman =)

2006-10-09 @ 23:07:26
Postat av: Anna

Blunda och tänk.
Vi går på en stig nu.
Ett långt led av människor.
I mitten går Johanna.
Alla händer knyts samman.
Det är dimman, men det lättar.
Steg för steg så går de allihopa.
Det är en konst att gå sådär.
Speciellt i dimma, men visst fan klarar de av det.
Det är rått och kallt omkring dem,
men igen viker en tumm på vägen.
För någonstans i dimman syns ljuset.
och tillsammans klara de allt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback