Blunda och tänk.
Vi går på en stig nu.
Ett långt led av människor.
I mitten går Johanna.
Alla händer knyts samman.
Det är dimman, men det lättar.
Steg för steg så går de allihopa.
Det är en konst att gå sådär.
Speciellt i dimma, men visst fan klarar de av det.
Det är rått och kallt omkring dem,
men igen viker en tumm på vägen.
För någonstans i dimman syns ljuset.
och tillsammans klara de allt.
Av Anna.
Anna du är underbar
anna, min anna
Det är det enda vi ska!
Jag älskar dig!
Vi kommer klara det här.
Hålla handen.
Blunda.
Kramas!
Det kommer gå bra.
Du vet vad jag säger.
PUSSPUSSPUSSPUSS
gud, vilken fin dikt! okej om ja "lånar"? fick tårar i ögonen!
du är stark gumman! (L) jag gillar dig skarpt, och saknar dig på bussen!
Gud i himlen, och jag är ändå ateist!
Jag kan inte skriva dikter men jag kan kramas och jag älskar dig jättemycket. Vi skall klara detta tillsammans som sandra säger, för utan dig är vi ingenting! Du är en del av mig älskling. Allting går med ett skratt och vi finns där och skrattar med dig!
puss
Älskar dig snygging! Det är precis så det är, Vi ska alla tillsammans klara allt! Du är det viktigaste. Puss&Kram
Jag känner dej inte, Johanna, men jag hoppas och vet att du kommer att klara det. Du har otroligt fina vänner, dom bryr sig om dej och vill ditt bästa. Ta en dag i taget och oroa dig inte för framtiden.
Det ordnar sig, det gör det alltid.