Onsdag kväll, sista kvällen innan block två börjar. Ush o fy, sista kvällen med banan och ostmacka! Hah, vilka problem jag har. Dessa banan o ost problem går ju inte ens att jämföra med de problem jag kommer få sen, om en vecka till exempel, då kommer jag knappast tycka att inte få äta banan o ost är det värsta. Nej, jag ska nog inte klaga. Men det känns som om jag inte vill att det skall bli imorgon, det känns som om jag kommer välja att må dåligt. Jag vet att det inte är så. Men i och med att det kommer bli en så stor skillnad mot hur jag mår nu och hur jag antagligen kommer må om en vecka känns det tungt. Jag hr funderat en del på det där med behandling. Det som känns så konstigt är det att innan jag fick veta att jag har cancer, eller innan det att behandlingen började, mådde jag ändå bra, i alla fall fysiskt. Men jag har aldrig mått så dåligt som efter första cytostatikabehandlingen, den behandling som skall göra mig frisk gör att jag mår så dåligt. Men men, jag antar att det är så det skall vara.

Idag var annars en helt vanlig dag, den var till och med lite roligare än en vanlig dag. Jag skrattade en hel del i skolan. Dagens blev ju lätt på väg till tåget med Anders, haha, tjejen som fastnade med foten under mattkanten och snubblar rakt in i glasdörren. Hon flög verkligen! Mitt nya paraply var inte så dåligt det heller. Nej, det var en bra dag, särskilt skönt var att komma hem och inte behöva plugga. Nu pluggade jag lite ändå, men just det där att inte behöva känna pressen att man m å s t e är underbart.
Nu är det snart Bonde söker fru, veckans höjdpunkt!